Riksrevisionen har nyligen publicerat rapporten ”Utbildning på vetenskaplig grund – otillräckliga insatser för att stödja våra skolor”. Det som gör rapporten väsentlig är inte omdömet att våra skolmyndigheter inte håller måttet, något som har sagts förut, utan att det är Riksrevisionen som säger detta. I rapporten konstateras att myndigheterna inte har tillräcklig vetenskaplig kvalitet.
En rad utredningar har under de senaste åren föreslagit förbättringar i grundskolan och lärarutbildningen, men den här rapporten studerar ett mer sällan studerat område av svensk utbildning, nämligen de centrala styrande organen. De myndigheter som undersökts är Skolverket, Skolinspektionen, Skolforskningsinstitutet och Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. Riksrevisionen har funnit slöseri med pengar, låg kvalitet och uppdrag som inte genomförts som avsett. Generellt påpekas det att de här myndigheterna överlappar, att de inte har tillräcklig vetenskaplig kvalitet och att deras rapporter inte når och inte intresserar lärare. Riksrevisionen ger rådet till regeringen att se över sin egen styrning av myndigheterna i fråga.
Trots att skolan enligt lag ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet finner Riksrevisionen brister i systematik och transparens när de undersökta myndigheterna refererar till vetenskapliga studier. Om man uttrycker sig rakt på sak säger rapporten att de inte har tillräcklig kompetens vetenskapligt. Man ser risker för snedvridning när myndigheter bara samarbetar med vissa forskare och prioriterar vissa forskningsresultat. En annan observation är att det inte systematiskt tas in synpunkter från lärarna. Om Skolforskningsinstitutet säger man att det ofta använder kvalitativa metoder som ger resultat som inte kan replikeras eller generaliseras, och att det inte motsvarar de förväntningar som fanns när det inrättades. Institutet var tänkt att fungera för lärare på samma sätt som Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, gör för läkarkåren.
