När åtta partiledare möts i studion borde väljarna få klarhet. I stället visar Agenda ännu en gång en svensk paradox: en bred samsyn i flera avgörande frågor – men en debatt som ändå fastnar i blockpolitikens invanda konfliktlinjer. Resultatet är mer förvirring än vägledning i en tid som snarare kräver det motsatta.
Partiledardebatt i Agenda och vi känner igen upplägget, bortsett då från att duellerna är borta, vilket var ett klokt beslut. Ämnena känner vi igen – de återkommer i debatt efter debatt, oavsett vem som bjuder in partiledarna: energi, sjukvård, ekonomi och migration. Det var en mer balanserad debatt än tidigare, inte så mycket tjafs. Men som väljare blir man förvillad när sex av åtta partier är överens om att sänkningen av elskatten är nödvändig, men debatten ändå slutar med hårda angrepp på motståndaren.
Det samma gällde när majoriteten var överens om ett större statligt ansvar för sjukvården och debatten hamnade i att Åkesson hade fått 6 000 kr mer i månaden i skattesänkningar ,och att allt var sämre på Anderssons tid som statsminister. I ett läge där världen präglas av osäkerhet, där Trump återkommande hotar EU och när en ny energikris står för dörren, borde samverkan vara självklar när det finns en bred politisk enighet i viktiga frågor.














