Eric Cullhed har skrivit en genomarbetad och fängslande bok om gråten. Kanske kan man definiera människan genom att våra tårar handlar om hur vi relaterar till oss själva och världen. Att definiera gråten är dock inte helt enkelt, för tårar kan rinna av både sorg och glädje.
Varför gråter vi? Denna fråga är till synes banal, men visar sig i Eric Cullheds bok ”Gråt” vara mer komplex än man kan tro. Ett intuitivt svar på frågan är: för att vi är ledsna. Men i ett sådant svar bortser man från att långt ifrån all sorg innebär gråt och att vi också kan fälla glädjetårar. Det som blir tydligt i boken är att gråten ligger nära positiva känslor. Om vi sörjer något är det för att vi konstaterar att något är värdefullt. Kanske är det därför vi ibland frågar oss om vi ska skratta eller gråta. Både skrattet och tårarna är sätt att hantera känslor som inte riktigt verkar få plats i vårt inre.
Till skillnad från skrattet erbjuder gråten dock ett eventuellt svar på den humanistiska frågan om vad en människa är. Skrattet delar vi med flera andra arter, såsom råttor och rävar, medan människan verkar stå mer ensam som gråtande varelse. Saker som människan hävdar sig ha monopol på visar sig dock ofta inte vara fullt så exklusiva som vi först trodde. Exempelvis har det visat sig att hundars ögon tåras när de återförenas med sin matte eller husse, vilket kan antas vara glädjetårar. Om man likväl skulle peka ut något som kan karakterisera människan vore gråten helt klart en god kandidat. Det är ett sätt att frångå en rationalistisk syn på människan och erkänna hennes outgrundliga inre.
