I Jan Ponthos bok ”Brytningstid” möter vi en kvinna som är mitt i karriären men längtar efter ett mer familjärt och rotat liv. Tilltalet är journalistiskt och människornas handlingar är därför ofta glasklara, medan berättelsens budskap är mer dunkelt.
Vera arbetar som tv-fotograf och befinner sig på Balkan, där hon rapporterar om Kosovokriget. Plötsligt ringer hennes farbror Vidar och föreslår att hon och hennes familj ska ta över släktgården. Ett oväntat förslag, som till dels lockar Vera, eftersom hon vill leva ett mer rotat liv med sin son och man. Dessutom får hon veta att hon väntar ytterligare ett barn. Dramatiken tätnar när hon hemma i Sverige blir indragen i en livsfarlig ekonomisk schism.
Bokens författare Jan Pontho är själv fotograf, vilket man märker under läsningen. Inte primärt för att beskrivningarna är målande, utan för att allting känns visuellt. Det är ett journalistiskt sätt att skriva, där länder, hus och känslor beskrivs med en likartad objektivitet. I detta skrivsätt är på något vis inget och allt upp till läsaren. Inget såtillvida att vi får en stor mängd information och att föga hamnar i undertext – exempelvis skrivs uttryckligen att Vera befinner sig mitt i karriären och har skuldkänslor för sin lille son. Medan allt lämnas till läsaren i bemärkelsen att berättelsens budskap inte är uppenbart; den känns mer som en nykter redogörelse av ett händelseförlopp. Romanen bygger på verkliga händelser, vilket är märkbart, för i verkligheten finns sällan fiktionens uppstyrda förlopp. ”Brytningstid” passar således läsare som gillar konkreta berättelser och trivs med ett informativt tilltal.
