Eduard Douwes Dekker är ett av den nederländska litteraturhistoriens stora namn. Utanför Nederländerna är han mest känd under pseudonymen Multatuli och för den satiriska romanen ”Max Havelaar”. När den kom ut första gången 1860 väckte den mycket uppseende och debatt och åstadkom på så sätt en nyttig förändring.
Idag räknas ”Max Havelaar” som ett av den nederländska litteraturhistoriens främsta verk.
Men vad var det då i romanen som väckte ett sådant uppseende? Innan Eduard Douwes Dekker (1820–1887) skrev ”Max Havelaar” hade han varit tjänsteman i den nederländska styrelsen på Java från 1839 till 1856, då han tvingades avgå på grund av sin opposition mot kolonialregeringen. Efter avskedet beslutade sig Douwes Dekker för att avslöja de skandaler och missförhållanden han bevittnat under sina år i Nederländska Ostindien. Han började publicera artiklar, men de väckte ingen uppmärksamhet. Douwes Dekker beslutade sig då för att avge sitt vittnesbörd i romanform och skrev ”Max Havelaar”, som skulle visa sig orsaka betydligt mer uppståndelse.