Hollywood har en lång tradition av att kommentera den egna branschen, som återkommande skildras i ett slags metaskimmer, där den framstår som illusorisk och fördärvlig. Den senaste stora filmen som behandlade detta ämne var fjolårets ”The Substance”. Vi tittar på tre klassiska föregångare: ”Sunset Boulevard”, ”Allt om Eva” och ”Vad hände med Baby Jane?”
Vissa repliker etsar sig direkt fast i det kollektiva medvetandet. Den avdankade stumfilmsstjärnan Norma Desmonds ord i ”Sunset Boulevard” sällar sig till dessa: ”I am big. It’s the pictures that got small.” Dessa ord yttrar hon till den belånade manusförfattaren Joe Gillis, som i sin flykt från skuldindrivare har tagit skydd i hennes väldiga hus. Sedan ljudfilmen tog över gömmer hon sig på sina ägor, tillsammans med sin trofasta betjänt Max.
Gloria Swanson, som spelar Norma, var liksom sin rollfigur en stor stumfilmsstjärna. Vi ser även stumfilmsregissören Cecil B. DeMille, i rollen som sig själv. Fler ”kvarlevor” från stumfilmseran är Eric von Stroheim, som gestaltar Max, och den svenska stoltheten Anna Q. Nilsson, i en mindre roll. ”Sunset Boulevard” är en film som kom i precis rätt tid: stumfilmens storheter började närma sig – i alla fall med Hollywoods snäva mått – ålderdomen, och filmmediet kom alltmer att bli den ultimata statussymbolen.
