Att leva i dag är inte sällan att fråga sig vad som pågår. Overklighetskänslor – galet, bisarrt, omänskligt, om vart annat. Kan vi inte bättre så här?
Somligt är svårt att skriva om, och allra svårast är nog övergrepp mot barn. Jag slutar vara mitt resonliga jag och utbrister: ”Släng ned eländet i en jordkällare, kastrera, ja avrätta!” Trafficking, pedofili, över huvud taget övergrepp mot den svagare, utsatte och skyddslöse. När förgripandet dessutom sker i omsorgens namn är måttet rågat. Ett mejl, som jag fick för något år sedan:
”Hej! Nu har vi haft pubertetsprat i åk 3–4 med många frågor och bra diskussioner. Åk 3 har egentligen detta prat nästa år så några valde att inte vara med, men majoriteten stannade kvar. Har ni funderingar är det bara att höra av sig till skolkurator eller skolsköterska. Mvh!”