”Bortom dualismen” är en samhällskritisk bok som manar oss att lita mer på vårt inre. Författaren lokaliserar modernitetens problem till dess dualism, där vi väljer ett av två alternativ, när motsatser i själva verket förutsätter varandra. En förklaringsmodell med både för- och nackdelar.
När något är fel känner vi ett behov av att fastslå vad som har gått snett. I boken ”Bortom dualismen” pekar Tobias Hietala ut just dualismen som en bidragande orsak till vår tids söndringar. Han konstaterar att verkligheten på många sätt utgörs av dualiteter, såsom liv och död, dag och natt, maskulint och feminint och så vidare. Verklighetens dualitet innebär dock att motsatserna förutsätter varandra, medan Hietala hos människan finner en mer konstruerad och destruktiv dualitet. Vi skiljer mellan tro och förnuft, kropp och själ, gott och ont och så vidare. Ursprungligen erkände vi båda motsatserna hos flera av dualiteterna, men i takt med att samhället har blivit mer sekulärt och materialistiskt har vi börjat omfamna bara en av de två polerna. Exempelvis menar han att vi har försakat själen och mest sett till det fysiska.
Hietala är skicklig på att peka ut vad som är fel med vårt samhälle och boken har många minnesvärda meningar, såsom: ”Från det ögonblick vi kliver in i vuxenlivet förväntas vi anpassa oss till ett samhälle där skuldsättning är normen och frihet en illusion.” Grundkritiken av vårt moderna samhälle är att vi redan från början av våra liv institutionaliseras och tappar bort vår inre röst. Konformiteten tar över kreativiteten och vi ägnar våra liv åt en skenverklighet. Detta tar sig bland annat uttryck i vårt sökande efter materiella tillhörigheter och social status samt i att vi engagerar oss i politiska konflikter som har orkestrerats av medierna.
