Fördelningen av hushållens förmögenheter är extrem både i Sverige och i världen. En stor andel av befolkningen saknar helt tillgångar, medan några få förfogar över ofattbara rikedomar. Deras andel har därtill ökat. Särskilt gäller det situationen för de allra rikaste, vars andel av den totala förmögenheten har fördubblats de senaste 20 åren.
Ekonomiska klyftor har alltid tilldragit sig politikernas intresse men hamnade nyligen högst upp på den politiska agendan. Det var den franske ekonomiprofessorn Gabriel Zucmans förslag om införandet av en 2-procentig miljardärsskatt som fick känslorna att svalla. Lika för alla och för all förmögenhet som överstiger 100 miljoner euro (cirka 1 mdr sek) med argumentet att stora förmögenhetsklyftor står i vägen för en god och hållbar samhällsutveckling och skapar spänningar i samhället.
Vänstern fyllde på med att klyftor är orättvisa – vad nu rättvisa är. Här går meningarna starkt isär. Lika förutsättningar hävdas från liberalt håll utan att på allvar och konsekvent arbeta för att så ska gälla. Lika utfall hävdas från vänstern utan att ta ställning till hur olikheter i ansträngning, erfarenhet, yrkesskicklighet med mera ska få genomslag på det ekonomiska planet.
