I land efter land syns samma mönster: där ojämlikheten ökar pressas också demokratin tillbaka. Jämförelser från Freedom House och V-Dem Institute visar att stabila demokratier nästan alltid sammanfaller med relativ ekonomisk jämlikhet. Frågan är inte bara varför – utan hur länge sambandet håller i en värld där klyftorna åter växer.
Redan Aristoteles intresserade sig för demokrati inom statsbildningar, och framför allt inom de stadsstater som under hans tid kunde tillämpa direkt demokrati bland fria manliga medborgare i dessa samfund. Kvinnor, slavar och icke infödda räknades inte, men kopplingen mellan demokrati och välfärd har sedan dess studerats i två tusen år, från J.S. Mill fram till Erik Allardts stora nordiska välfärdsstudie på 1970-talet: ”Att ha, att älska och att vara”. Från antiken till vår egen tid har det gällt teorier kring det goda livet, och villkoren för det. Mätmetoderna har dock förfinats sedan 1900-talets möjligheter till statistisk bearbetning.
Denna gång har jag valt att jämföra de länder inom olika världsdelar som rankas högst i fråga om olika demokratikriterier och som enligt Gini-index har den jämnaste inkomstfördelningen. Både amerikanska Freedom House och V-dem (Göteborg) konstaterar i likhet med annan demokratiforskning att antalet demokratiska länder har minskat under de senaste decennierna. Enligt V-Dem lever i dag fler människor i autokratier än i demokratier, och en nedgång syns även i etablerade demokratier.
