Många kvinnor har genom århundradena försvunnit ur historieskrivningen, trots att de under sin levnad hade maktpositioner, antingen ute i samhället eller i ett specifikt sammanhang. En av dem är Margareta Klausdotter, nunna och under sina sista 13 år i livet abbedissa vid inflytelserika Vadstena kloster.
Det är många uppgifter som saknas om Margareta Klausdotter, eller Clausdotter som hon ofta kallas i litteraturen och de källor om henne som finns. Det enda vi vet om hennes familj är att hennes far hette Klaus, eller Claus, och på grund av hans förnamn har historiker ibland dragit slutsatsen att han var en av de många tyskar som levde i svenska städer under medeltiden. Vem hennes mamma var är däremot okänt. Vad vi vet är att Margareta var en svensk birgittinnunna och att hon under drygt tio år, från 1473 till 1486, var abbedissa för ett av Nordens viktigaste religiösa, ekonomiska och litterära centrum: Vadstena kloster.
Tyvärr är det ont om tillförlitliga källor gällande hennes personliga bakgrund, men en sak vet man, tack vare hennes dödsnotis i Vadstenas diarium: hon kom från Söderköping. Vi vet också att hon avlade sina klosterlöften den 4 augusti 1440, vilket betyder att hon var minst 15 år då, men också kan ha varit i den tidiga 20-årsåldern. I Vadstenadiariet kan man läsa: ”Vidare, under Relikernas tillbedjans fest invigdes av Biskop Bengt i Linköping tre jungfrur till systrar: Margareta Klausdotter, Illiana Matsdotter och Ingeborg Nilsdotter från Värmland.”
