Som varande ”Årstafrun” kom Märta Helena Reenstierna att – förmodligen omedvetet – bidra till kunskap och flera historiska forskningsfält. Hennes omfattande dagböcker från en annan tid är fängslande läsning.
Den 16 september 1753 blev löjtnanten Abraham Reenstierna och hans fru, friherrinnan Catharina Maria von Köhler, boende i Hovs socken i Västergötland, föräldrar till ett flickebarn som fick namnet Märta Helena. Familjen tillhörde adeln och var relativt välbärgad, Märta Helenas pappa var barnbarnsbarn till Jacob Momma, en av de tre bröder från en välbärgad patriciersläkt i hertigdömet Jülich i nuvarande Tyskland som på 1640-talet flyttat till Sverige. År 1690 blev både Jacob och hans bror Abraham adlade och tog då namnet Reenstierna. Märta Helenas mamma, friherrinnan von Köhler, var dotter till ryttmästaren och friherren Magnus Gabriel von Köhler och Helena Hummerhielm.
När Märta Helena var ett litet barn valde hennes mamma att ta sina tre barn och flytta från Hov till sina egna föräldrar i Skillingaryd i Småland, där en stor del av Märta Helenas uppväxt sedan utspelade sig. Anledningen till flytten ska ha varit att Abraham Reenstierna tillbringade mycket av sin tid i Stockholm, då han hade både säte och stämma i Riddarhuset och var aktiv i den tidens hetsiga konflikter mellan de två existerande partierna Hattarna och Mössorna. Catharina Maria von Köhler kände sig inte trygg när maken var frånvarande, och i stället för att driva gården på egen hand sökte hon sig till sina föräldrar, som kunde ge henne både avlastning i föräldraskapet och en trygg plats att uppfostra barnen på. Att källorna ger färre detaljer om Märta Helenas uppväxt än om hennes vuxna år är inte så märkligt. Barn gjorde sällan något större avtryck i källorna, och som vuxen skapade hon sina källor själv, som den under närmare ett halvsekel dagboksskrivande Årstafrun.
