Matematikern Stanislav Ulam var inte känd för att vara imponerad av nationalekonomi som akademisk disciplin. Vid ett tillfälle bad han en professor i ekonomi att berätta något som ekonomisk forskning visat vara tveklöst sant, utan att det är trivialt. Professorn i fråga kunde inte svara på uppstuds, utan bad om betänketid. Han kom sedermera tillbaka med förslaget ”komparativa fördelar”.
EU har lagt enorma resurser på tekniker baserade på vätgas de senaste fem åren. Nu börjar det bli dags att ställa en ”Ulamfråga”: Räkna upp de vätgasprojekt som blivit en tveklös framgång!
Då försvinner snabbt alla projekt som inte lett till något alls, och detta är ingen liten del av de satsade medlen. Näst i tur att rensas bort är pilotprojekt som producerat minimala mängder vätgas och sedan lagts ner. Efter dessa gallringar går kniven vidare till projekt som lyckats producera vätgas, men där man ändå valt att inte gå vidare. Ofta handlar det om att kostnaderna för den producerade vätgasen blivit så höga att det är utsiktslöst att gå vidare med en anläggning i full skala.










