Jämställdhet har länge betraktats som ett av Sveriges mest grundläggande värden. Det är ett svek mot både tidigare och nuvarande generationers kvinnor att det nu pågår en utveckling där kvinnors frihet trycks tillbaka genom patriarkala normer och symboler som tar allt större plats i det offentliga rummet, skriver kvinnor för nätverket Kvinnokraft 4.0.
Hijab (slöja) är en av de symboler som blir allt vanligare i Sverige, särskilt i storstäderna. De syns också i reklamkampanjer, i offentliga arbetsmiljöer, i tv-produktioner och i myndighetskommunikation, som om det handlade om vilket neutralt plagg som helst.
Plagget används ofta för att signalera mångfald och inkludering. Tystnaden är däremot öronbedövande vad gäller att lyfta fram vad hijaben faktiskt representerar: ett värderingssystem där kvinnan förväntas underordna sig mannen, släkten eller imamen. Ett system där flickor fostras in i lydnad, som innebär könssegregation och att kvinnors kroppar ska osynliggöras utifrån uråldriga lagar om moral och heder.
Samtidigt som vi försöker lära våra barn att jämställdhet är ett viktigt värde, så tillåter vi alltså normer som begränsar flickor och kvinnor att breda ut sig obemötta. Det går inte ihop.
Genom att låtsas att hijaben är ett oproblematiskt uttryck för kvinnlig identitet i Sverige riskerar vi att befästa just de normer som många kvinnor runt om i världen kämpar för att slippa leva under. Det drabbar inte bara flickor och kvinnor från miljöer där slöjan är mycket vanlig. Det har också konsekvenser för oss svenskfödda kvinnor och påverkar hela samhällets gemensamma förståelse för vad jämställdhet innebär.
Jämställdhet och frihet får inte hanteras som museiföremål.
När kritik mot kvinnoförtryckande sedvänjor uteblir eller stämplas som intolerans, förskjuts gränserna för vad som anses acceptabelt att diskutera i samhällsdebatten. Att det inte går att prata öppet om makt, normer och kvinnors frihet skadar vår strävan att upprätthålla jämlikhet och lika rättigheter. Då lämnas också fältet öppet för helt andra ideal att ta plats.
Unga kvinnor på nätet, influencers på exempelvis Instagram eller Tiktok, framställer nu hijaben som en trendig accessoar. En del kvinnor konverterar även till islam, utan att förstå vilken patriarkal kultur de därmed underordnar sig och sprider vidare.
I stora delar av världen är hijaben inte ett självvalt plagg, utan ett tvång, och används för att skilja ”sedliga” kvinnor från ”osedliga”. En fin och anständig kvinna måste täcka sin kropp och sitt hår. Den som inte gör det betraktas som provokativ, oanständig och ansvarig för att väcka begär hos män.
Med hijaben återkommer således idén om att vissa kvinnor är värda mer respekt än andra, beroende på hur de klär sig; ett synsätt som vi i Sverige har kämpat hårt för att bli kvitt. Det minskar tryggheten för oss svenska kvinnor i det offentliga rummet. När vi känner oss tvingade att undvika områden där hijab är vanligt, för att vi ses som orena eller ”horor” utifrån hur vi klär oss, eller funderar på att själva täcka oss för att inte väcka uppmärksamhet, då har något grundläggande gått sönder i samhället.
Det duger inte längre att bara vara likgiltig och oinformerad inför den utveckling som sker. Vi ska inte acceptera normalisering i Sverige av en symbol, hijaben, som i sin kärna handlar om kvinnans underkastelse.
Jämställdhetsmyndighetens generaldirektör Lise Tamm meddelade i juni att myndigheten har uppdaterat sin bildpolicy och hädanefter inte kommer att använda hijabklädda flickor i sitt informationsmaterial. Det är ett litet, men principiellt viktigt, steg i rätt riktning. Det tyder på en förståelse för problematiken som kommer med plagget, och andra myndigheter borde nu följa efter. Policyn måste också utvidgas till vuxna kvinnor, då innebörden av hijaben är densamma.
Jämställdhet och frihet får inte hanteras som museiföremål. Dessa måste försvaras i praktiken, även när det är obekvämt.
Kunskapen om vad hijaben betyder behöver höjas väsentligt i hela samhället. De som vill stödja svensk jämställdhet bör uppmuntras att inte använda eller bidra till spridning av hijab och liknande religiösa/kulturella klädesplagg. Det gäller oavsett om det handlar om enskilda personer, folkvalda, myndigheter, organisationer, medier eller företag.
Att motverka kvinnoförtryckande normer och religiösa lagar måste ske oavsett varifrån de kommer. Det är att visa omtanke om dem som lever i ofrihet i dag och att skydda den frihet som våra döttrar ska kunna ta för självklar i morgon.
Caroline Thelning
Grundare av och talesperson för Kvinnokraft 4.0
Josefin Utas
Civilingenjör, samhällsdebattör
Lotta Söderström
Krögare, medlem i Moderaterna i Gävle
Linnea Klingström
Kulturvetare, vice ordförande i Gimle kulturförening
Ing-Marie Persson
Konsult inom krislärande, filosofie doktor i pedagogik
Ann-Cathrine Björk
Egenföretagare, ordförande för Medborgerlig Samling Malmö stad
