Jämte ”Till fyren”, ”Orlando”, ”Ett eget rum” och ”Vågorna” är ”Mrs Dalloway” Virginia Woolfs främsta verk. Här utforskar hon den svåra balansgången mellan kommunikation med omgivningen och behovet av avskildhet.
Virginia Woolf (1882-1941) är en författare som många förknippar med ordet svårläst. Och rent tekniskt kan det vara en utmaning att läsa hennes texter. Samtidigt bjuder hennes prosa in till något ytterst förutsättningslöst. Att läsa Woolf är som att förlora sig i ett välkomponerat musikstycke. De flesta prosaister strävar förvisso efter rytm och melodi, men få uppvisar en sådan musikalisk lyhördhet i sin språkbehandling som Woolf.
Går det då att göra Woolfs musikaliska prosa rättvisa på svenska? I en översättning går givetvis mycket av originalets kvaliteter förlorade. Eva Åsefeldts nyöversättning av ”Mrs Dalloway” (1925) måste dock sägas vara en riktig bragd vad gäller förmågan att fånga rytmen och melodin hos Woolf.