Det är lätt att bli en aning nedslagen över demokratins förutsättningar när man ser vilken typ av mekanismer som är effektiva för att vinna makten. En primär och fundamental sådan är slagord, eller kanske snarare ”catchphrases” som det heter på engelska.
För att ett problem eller en företeelse man önskar dra uppmärksamheten till enkelt ska kunna användas i retoriken behövs ett snärtigt namn. Det ska ge precis de rätta associationerna och arbetas in genom konstant upprepning. Ett av de bästa exemplen på detta i svensk politik på senare år är Socialdemokraternas term för den nuvarande regeringen: ”SD-regeringen
Det är självklart en djupt ohederlig term, på ytan rent lögnaktig; SD sitter inte i regeringen. Ändå har den konsekvent hamrats in i dussintals debattartiklar och tusentals misstänkt likformiga tweets från partiets företrädare, upp på högsta nivå. Har den varit effektiv? Svårt att mäta, men Socialdemokraterna får antas vara oöverträffade mästare i Sverige på just den här sortens memetisk krigföring, så troligen vet de vad de håller på med.