Sameh Egyptson, forskare i interreligiösa relationer, ställde i en debattartikel i Göteborgs-Posten (18/6 2025) en fråga som skär som en kniv: Varför hörs så få demokratiska muslimer i kampen mot islamismen? Hans ord är en väckarklocka. Varför är så många passiva? Är det rädsla, utmattning eller lojalitet mot en gemenskap som gör intern kritik omöjlig? Och varför har vi andra – icke-muslimer, politiker, journalister – inte vågat lyfta detta gap?

Egyptson avslöjar en smärtsam sanning: offentliga bidrag till muslimska organisationer, avsedda att främja integration och demokrati, har ofta gött aktörer som föraktar dessa värden. Hedersförtryck, homofobi och antisemitism möts av tystnad från muslimska företrädare. Ingen muslimsk organisation i Sverige har fördömt attacken mot Salman Rushdie eller mordet på Salwan Momika. Inga samfund viger samkönade par, till skillnad från i Frankrike. När hatpredikanter bjuds in, ibland med skattepengar, hörs inga protester från demokratiska muslimer. Varför?