Medias bild att utveckling aldrig sker i glesbygd stämmer inte med verkligheten. Jobben finns, och fler flyttar in än ut. Glesbygden är dessutom ofta först med att använda ny teknik för att överbrygga avstånd. Kunnandet och tekniken finns, men det behövs en frizon där lokala lösningar kan utvecklas utan stelbenta regler, skriver Inez Abrahamzon.
Tänk dig en plats där arbetskraftsbehovet är skriande. En skola där elever får lära sig yrket i restauranger, verkstäder, äldreboenden, medielabb, jordbruk eller fjällstationer, beroende på vad bygden erbjuder. Tänk dig ett samhälle där fler flyttar in än ut, men där befolkningen ändå minskar. Just så ser verkligheten ut i södra Lappland och många andra delar av Norrlands inland.
Utveckling och avveckling sker inte av en slump. De drivs av politisk förmåga – eller oförmåga – att se att platser där människor älskar att vistas faktiskt har en utvecklingspotential. De påverkas av den urbana normen, och av en djupt rotad föreställning om att all utveckling sker i städer. När fjäll och vidder betraktas som ett skafferi för resten av landet, snarare än som en motor för lokal tillväxt, skapas systemfel.
