När du läser det här är det tämligen troligt att jag befinner mig ungefär 20 meter under vattenytan – någonstans i Adriatiska havet. Det är dags för mitt årliga återställande av kropp och själ genom dykning.
Hade jag tidigare i livet upptäckt dykandets livgivande effekter hade ni antagligen inte fått läsa dessa rader. Då skulle jag i stället ha valt en annan livsbana och nu, likt en överårig strandluffande dykarhippie, rört mig mellan olika mycket små städer runt Medelhavet – platser befolkade av fiskare och pensionatägare, där människor som jag samlas i sitt sökande efter nya upplevelser i havet.
En civiliserad tillvaro alltså – för som science fiction-författaren Arthur C. Clarke en gång påpekade är det lite underligt att vi kallar vårt klot för ”jorden” när det mestadels består av vatten.