Riksrevisionens granskning visar att skolmyndigheter brister i att förankra sitt stöd i forskning. När vägledningar bygger på ofullständiga sammanställningar och när tillsyner saknar underbyggda kriterier, riskerar rättssäkerhet och kvalitet att bli en tolkningsfråga. Det kan drabba friskolor extra hårt, särskilt konfessionella, skriver rektorn och läraren Stefan Häggström.
Sverige har en stolt tradition av att värna skolan som en plats för kunskap och bildning. Men om statens egna kontrollorgan verkar svikta, hur trygg är då skolans kvalitet? I sin färska granskning av utbildningens vetenskapliga grund konstaterar Riksrevisionen att myndigheter som Skolinspektionen, Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) inte har levt upp till kraven.
Stödet till skolorna bygger ofta på ”ofullständiga eller subjektiva sammanställningar av forskning” och myndigheternas rutiner ”säkerställer därför inte att deras stöd till skolväsendet vilar på vetenskaplig grund”. Konsekvensen kan därför bli allvarlig: skolor, lärare och elever får inte ta del av tillförlitliga, evidensbaserade vägledningar, trots att det är en skyldighet enligt skollagen att ge dem sådan vägledning.
I stället riskerar subjektiva tolkningar att bli norm, med förödande konsekvenser för undervisningen. Men än värre är att samma godtycklighet verkar prägla Skolinspektionens tillsyner, särskilt på de skolor som drivs av fristående huvudmän och inte minst dem med konfessionell profil.
När tillsyner genomförs är det enligt rapporten inte säkert att de kriterier som används har tydligt vetenskapligt stöd eller ens relevans för elevernas måluppfyllelse. I praktiken innebär det att skolor kan bedömas utifrån kriterier satta av en myndighet utan robust forskningsförankring.
Det öppnar för att personliga tolkningar, normativ moral eller politiska värderingar påverkar bedömningarna, snarare än fakta och vetenskap. När samma myndighet dessutom ger sig själv tolkningsföreträde i frågor om undervisningens innehåll, delaktighet och pedagogik, blir det svårt att tala om rättssäkerhet eller objektiv tillsyn.
Det är hög tid att vi ställer krav, inte bara på skolorna, utan även på tillsynens kvalitet.
Att detta drabbar friskolor med konfessionell profil särskilt hårt är inte oväntat om man beaktar proposition 2021/22:157. Men allt detta blir i kombination med myndighetens ”tolkningsföreträde” snarare ett maktredskap än ett neutralt kontrollinstrument. När elever och personal på friskolor vid intervjuer inte sällan ställs inför vinklade frågor om tro, vetenskap och värderingar riskerar det att urarta i godtycklighet och orättvisa beslut – frågor som är svåra att besvara även för vuxna, frågor som inte ställs vid kommunala tillsyner, frågor vars svar sedan inte problematiseras av utredarna utan i stället tolkas fritt utefter utredarnas egna perspektiv.
Som rektor och skolledare ser jag faran: i stället för att ge stöd åt skolorna att utveckla undervisningen, undermineras deras förutsättningar. En rimlig slutsats blir att tillsynen då inte längre är en garanti för kvalitet, den blir i stället ett hot mot mångfald, pedagogisk frihet och demokratisk skolutveckling.
Riksrevisionens rapport visar tydligt att myndigheternas stödsystem behöver reformeras och att Skolinspektionens kvalitetskriterier måste revideras utifrån verklig vetenskaplig grund. Men det räcker antagligen inte: vi måste också ifrågasätta hela myndighetens och de enskilda utredarnas makt att tolka och bedöma skolor, särskilt när det gäller skolor med konfessionell inriktning.
Sverige behöver en tillsyn där objektivitet, transparens och vetenskap går före ideologi. Vi behöver en Skolinspektion som ställer krav och säkerställer att både skollagen och vetenskaplig grund respekteras. Men arbetet som sker måste ske på vetenskaplig grund även från Skolinspektionens sida tillsammans med deras utredare/inspektörer.
Det är hög tid att vi ställer krav, inte bara på skolorna, utan även på tillsynens kvalitet.
Stefan Häggström
Rektor och lärare i religionskunskap Broskolan
