Rickard Andersson hade en autismdiagnos med olika samsjukligheter. Inte sällan lider normal- eller högbegåvade autister av till exempel ångeststörningar, depressioner eller posttraumatiskt stressyndrom. Om psykiatrin och socialförvaltningen hade haft bättre resurser hade katastrofer som denna kunnat undvikas, skriver Barbara Holmberg, anhörig, aktiv i styrelsen för en autismförening.
Morden i Örebro är en stor tragedi och det går inte att på något sätt ursäkta gärningsmannen. Det finns inget speciellt samband mellan autism och våldshandlingar. Vad man däremot kan konstatera är att de på grund av sensorisk överkänslighet och problem med sig själva och sitt sociala liv kan hamna i en utsatt situation, där de behöver samhällets stöd. När företrädare för Socialförvaltningen möter autister utan förståelse och kunskap om deras sätt att fungera och kommunicera kan ångesten inför existentiella hot skapa inre och yttre kaos hos brukare.
Frågan uppstår om och hur denna tragedi hade kunnat förhindras. Det här blir bara försök till svar, men ändå kvarstår att desperation är mest farlig för personen själv och leder i enskilda fall till våldshandlingar. Hur kan samhället bidra till mindre lidande, större och fullständig inkludering av människor som fungerar annorlunda och hur kan det få tillgång till fördelarna med olikheterna?
Som trettiofemårig man levde Andersson ett väldigt ensamt, avskilt liv under ekonomisk osäkerhet. Situationen med social isolering liknar i många avseenden situationen för andra individer med autism. Hur är det möjligt att hitta något slags mening med livet för en vuxen person utan socialt sammanhang, varken i ett arbete eller privat? Det skulle vara outhärdligt för vem som helst, men är djupt hopplöst för en autistisk person, som inte förmår skapa kontakter.
Längre behandlingstider med psykologer skulle läka och lindra psykisk ohälsa och sjukdom avsevärt.
Så länge autister är barn eller ungdomar befinner de sig i olika sammanhang, även om familj eller stödåtgärder eventuellt är bristfälliga. I och med puberteten blir de sociala kraven mycket större. Många autister hamnar i en svår kris. Autismspektrumet är stort med varierande psykiska problem. Vid 21 års ålder minskar samhällets stöd radikalt och plötsligt ska man klara sig själv, trots att funktionshindret kvarstår under resten av livet, om än med åldersvariationer. Socialförvaltningen informerar inte automatiskt och till och med förvånansvärt återhållsamt om rättigheterna som en erhållen diagnos med autism för med sig. Det finns både personliga ombud, anställda inom kommunen och föreningar som länkar, men då behöver man först veta att dessa existerar, och de finns inte överallt.
Personer med autism omfattas av LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade). Vi vet inte om Rickard Andersson hade ansökt om stöd enligt LSS och begärt en individuell plan från både kommun och landsting angående åtgärder som planeras för att uppnå målet ”ett gott och självständigt liv”. Arbete eller sysselsättning för vuxna, som daglig verksamhet inom LSS (om personen inte har ett annat arbete eller utbildar sig), ska anpassas efter ”individuella behov och önskemål och kännas meningsfullt”. Denna kommunala verksamhet är mest inriktad på personer med intellektuell funktionsnedsättning. Det gör det problematiskt för de normal- eller högbegåvade autister, som kan vara känsliga för att underskattas. Personer med autism har bra detaljsinne och utvecklade specialintressen. De har en förmåga att dyka djupt ner i sina arbeten och vara hyperfokuserade. Ofta finns ett välutvecklat ordförråd, extrem idoghet med att samla information och förmågan att stå emot andras uppfattningar och grupptryck. Avgörande är att rätt arbete matchas med rätt person. Vissa klarar av ett vanligt arbete. För andra varierar arbetsförmågan från dag till dag. Det finns också individer som inte orkar arbeta alls. Arbetsmarknaden är okunnig om att deras energiförråd snabbt och oväntat kan ta slut. Ljus- eller ljudkänsligheten kan vara enorm liksom luktsinnet. De försöker därför ofta att skydda sig med hjälp av huvudbonader och genom att hålla fysiskt avstånd. Sociala möten kräver mycket energi liksom alla sinnesintryck som stormar emot dem från omvärlden. Det kan vara svårt att identifiera, formulera egna känslor och tankar liksom att förstå andras. Enligt vittnesmål undvek Rickard Andersson att tala. Lärare och andra berörda har inte alltid metoder och tid till att hjälpa personer med autism att kommunicera. När de påbörjar ett nytt arbete kan mentorer vara till stor hjälp. Dygnsöppna samlingslokaler skulle mildra ensamheten för alla berörda människor.
Det saknas kunskap och intresse inom psykiatrin för dessa patienter, som i högsta grad kräver en individanpassad vård. Ibland förekommer felmedicinering, som kan utlösa allvarliga beteendestörningar. Biverkningar av psykofarmaka såsom slöhet, apatiskt beteende, känslomässig avtrubbning och likgiltighet inför de egna problemen, uppstår ganska ofta. Även minskade kognitiva förmågor och sämre talförmåga kan uppträda. Den individuella känsligheten är stor inom denna grupp. Rätt medicinering räddar liv och hjälper personer att hålla ut i svåra kriser. Det blir mer problematiskt och ohälsosamt när medicineringen pågår under lång tid eller livslångt. Hög förskrivning av psykofarmaka pågår frekvent, medan nedtrappning är ovanlig. Ta Norge som exempel, där rätten till psykiatrisk vård utan medicin finns sedan 2016 om patienten så önskar.
Tatja Hirvikoski, specialist i neuropsykiatri, undersökte 2016 alla genomförda självmord som begåtts av autister från 1980-talet. Risken att genomföra självmord var tio gånger så hög i den gruppen som i den övriga befolkningen. Genomsnittsåldern låg på runt trettio år. Om socialförvaltningens handläggare fick möjlighet att lägga ner tid på fysiska besök och uppehålla sig mer bland de människor de handhar, skulle insatserna kunna bli bättre och mer individanpassade. Om vuxenpsykiatrin skulle få större resurser, så att läkare hinner följa upp medicineringen, skulle en del av biverkningarna kunna undvikas. Samtal, inte bara om medicinering, utan om livet, känslor och tankar som ställer till det, är nödvändiga även för läkarbedömningar och behövs mycket mer. Ansvarsfördelningen mellan socialförvaltningen och läkarvården är i dag för otydlig. Hjälpbehövande kan hamna mellan stolarna. Följderna har vi nu alla bevittnat. Både mycket lättare tillgänglighet och längre behandlingstider med legitimerade psykologer som Försäkringskassan står för, skulle läka och lindra psykisk ohälsa och sjukdom avsevärt. Exempel på en god insats: Sveriges enda behandlingsmottagning med skräddarsydda insatser för vuxna med autism och psykiska besvär har nyligen öppnat i Göteborg.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning trädde i kraft i Sverige i januari 2009. Där poängteras vikten av att vi alla får mötas oberoende av eventuella funktionsnedsättningar, att vi behöver få tillgång till den mänskliga mångfalden och därigenom kan göra betydande framsteg i den ”mänskliga, sociala och ekonomiska utvecklingen av samhället samt fattigdomsbekämpningen”. Vem talar om denna konvention i dag?
Barbara Holmberg
Anhörig, aktiv i styrelsen för en autismförening
