Politiska beslut som drabbat elmarknaden har försvårat för näringslivet. Gnosjöregionen är ett lyckat exempel på hur man tack vare god tillgång på ren och billig energi reste sig och blev en betydande industrikoncentration. I dag kan ingen elintensiv industri konkurrera med nuvarande prisskillnader på el inom landet, skriver Eric Anderzon, Svenska Elnätsupproret.
Sverige sträcker sig cirka 200 mil från norr till söder. Stora avstånd, i kombination med kyligt klimat och med vatten som naturlig gräns mot kontinenten är en stor utmaning för industrin. Trots de dåliga oddsen kunde Sverige bli en framstående industrination. Gnosjöregionen är ett klassiskt exempel på hur man reste sig ur fattigdom och blev en betydande industrikoncentration, mycket tack vare god tillgång på ren och billig energi. I dag omsätter regionens samlade näringsliv cirka 100 miljarder kronor per år, varav cirka 12 miljarder kommer från exporterade varor.
Politiska beslut har under åren ställt till problem på energimarknaden, och gjort den tidigare och avgörande tillgången på energi för industrin till en mjölkko åt staten, och åt några nätaktörer i ett skyddat monopol. Det svenska stamnätet är en nationell angelägenhet som givetvis ska bekostas solidariskt av dem som nyttjar det, inte som nu, av brukare som råkar ha sin etablering i södra Sverige. Samtidigt måste regelverket för nätbolagens debiteringsformer stramas upp.
I samband med att Sverige gick med i EU inrättades landet i en gemensam elmarknadsmodell, där hela idén är att elen ska flöda fritt och att priset ska vara detsamma. Några länder har i all hast gjort sig beroende av sin grannes eventuella överskott. Stabil baskraft har ersatts med väderberoende motsvarighet. Problemet är att väderförhållandena i södra Sverige oftast är desamma som på norra delen av kontinenten. När det blåser och solen skiner blir tillgången på el större än efterfrågan, med påföljd att priset sjunker, stundom till negativa nivåer. Vice versa, när vinden är svag och solen går i moln blir tillgången mindre än efterfrågan, och priset skjuter i höjden i Europa.
Fortsätt exportera vårt elöverskott, men inte på bekostnad av elkonsumenter i södra Sverige.
För att synliggöra tillgång och efterfrågan inom specifika geografiska områden införde Sverige den 1 november 2011 elhandelsområden. Den ”konstruerade” prisskillnaden som tidigare inte fanns, men nu uppstår mellan budområdena, utgör den så kallade flaskhalsavgiften, som det statliga affärsverket Svenska kraftnät (SvK) får in för den volym som passerar gränssnittet. Inkomsterna, många miljarder per år, är öronmärkta att användas till förstärkning och utbyggnad av stamnätet. Aktuellt elhandelspris plus flaskhalsavgiften gäller sedan för all el som handlas inom det aktuella området, och det är prisskillnaden mellan de olika elprisområdena som snedvrider konkurrensen inom landet.
Vi får ofta höra att södra Sverige lider svår brist på el, och att kostnaden därför är hög i området. Sanningen är att sällan, eller aldrig, har behovet av el inom SE4 varit större än tillgången. Cirka 20 procent av Sveriges totala elproduktion exporteras, och då oftast via SE4. Den brist man så gärna refererar till, uppstår först när Sverige inkluderar våra grannländers behov, som då säljs till högstbjudande, vilket blir prisnorm för el i hela SE4. Produktionskostnaden för el är alltjämt densamma, vilket innebär att de höga elpriserna, företrädesvis i SE3 och SE4, ger elproducenter i dessa områden bättre avkastning, utan att det föreligger några merkostnader.
De stora nätaktörerna Eon och Vattenfall rider på klimatdebatten, att energiomställningen kräver kraftiga investeringar i nätet. Prishöjningsargumentet ”för framtida investeringar” är urvattnat sedan länge. I Eons respektive Vattenfalls officiella årsredovisningar (2023) kan man utläsa att kunderna under åren har förskotterat cirka tre gånger bolagens årsomsättningar, vilka nu hittas under rubriken obeskattade reserver. Detta utöver rejäla överskott som delats ut till ägaren. Exempelvis delar Vattenfall i år ut cirka sju miljarder av sina inkomster från bolagets olika verksamheter till staten. Detta samtidigt som man aviserar prishöjning för nät och överföring med 15 procent. Makthavarna verkar helt bortse från att övriga branschaktörer åker snålskjuts på samma generösa villkor.
Detta berättigar frågan: Finns verkligen viljan hos makthavarna att ändra på detta regelverk?
Om Sverige fortsatt ska vara en framstående industrination krävs god tillgång till stabil, ren och prisvärd el dygnets alla timmar, och i hela landet. Ingen elintensiv industri kan konkurrera med nuvarande prisskillnader på el inom landet. Vice versa kan heller ingen elproducent överleva negativa elpriser.
Fortsätt gärna exportera vårt elöverskott, men inte på bekostnad av att elkonsumenter i södra Sverige drabbas av kostnader som har sin grund i något annat lands havererade energipolitik, och som snedvrider konkurrensen inom Sverige samt sänker industrins exportmöjligheter.
Vi är djupt oroade över situationen och vill att våra företag ska kunna utvecklas och ta hem produktion till Sverige, så att ”alla mammor och pappor” kan ha kvar sina jobb!
Eric Anderzon
Svenska Elnätsupproret Gnosjöregionens Näringslivsbälte
