Regeringens besked att pausa förnyelsen av den danska elförbindelsen Konti-Skan Connect och samtidigt hävda att flaskhalsintäkterna tillhör svenska folket markerar en viktig förskjutning i debatten. Det är en rimlig utgångspunkt, men den lämnar en central fråga obesvarad. Vem är egentligen detta ”folk” i ett elsystem där intäkterna uppstår genom att vissa kunder betalar mer än andra?
Flaskhalsintäkter uppstår när el inte kan transporteras dit den behövs och priset därför skiljer sig mellan områden. Kunder i högprisområden betalar mer än producenter i lågprisområden får betalt och mellanskillnaden samlas upp i systemet. Det är därmed inte en allmän resurs som staten fritt kan disponera, utan ett överskott som genereras direkt ur elkundernas betalningar. I många andra elmarknader är detta också utgångspunkten. Systemoperatören betraktas där som en förvaltare av kundernas pengar och en betydande del av intäkterna återförs till hushållen eller används för att hantera deras prisrisker. Den rimliga slutsatsen är att dessa medel tillhör kundkollektivet.
I dag behandlas flaskhalsintäkterna i Sverige som en finansieringskälla för systemet. De används till nätinvesteringar, tariffjusteringar eller tillfälliga återföringar. Resultatet blir att de kunder som redan betalar mest också får bära en oproportionerlig del av kostnaderna för att åtgärda de problem som gett upphov till intäkterna.
