Det var vid en angenäm familjemiddag i välutbildad övre medelklass i Stockholms innerstad – nix, inte Söder, heller inte Östermalm – som ett hugskott fäste sig i hjärnbarken. Ett tänk om …
Samtalen kretsade naturligtvis kring politik, det förestående valet (20 dagar kvar) och effekten av den svärdsvingande 18-åringens mord på en 17-åring flicka och partiledarnas hastigt ändrade dagsprogram.
Jag berättade för sällskapet vid matbordet om mina havererade reporterbragder. Jag hade bilat till Nyckelviken i Nacka för att lyssna på Ulf Kristersson. ”Sorry, han har rest till Fagersta för att visa sitt deltagande i tragedin.”










