En mängd statlig reglering sker med jämlikhet som mål och motivering, ibland med stora framsteg som följd, men kanske lika ofta med allvarliga konsekvenser. Jämlikhetstanken får en baksida när politiken och juridiken applicerar den alltför ivrigt. Särskilt utsatt blir skolan när juridisk reglering prioriterar elever med svårigheter, skriver professor emeritus Torsten Sandström.
Flera vetenskapliga tänkare menar att jämlikhetens budskap blivit en del av människans kultur och moral. I en tidigare krönika har jag nämnt de nutida filosoferna Allen Buchanan och Russell Powell, vilka närmast betraktar likhetstanken som en naturlig biologisk moral för människans släkte. Samtidigt har framväxande krav på politisk demokrati tvingat de styrande att anpassa sig till massornas krav på utjämning och kompensation för utsatthet. Därför såg ekonomen Joseph Schumpeter (1883–1950) en socialistiskt färgad likhetstanke som en sannolik politisk utvecklingslinje inför framtiden.
Jag tror att det finns en portion rim och reson bakom dessa teorier. Nästan alla människor ogillar särbehandling inom gruppen. I denna riktning har politisk kamp satt tydliga spår i historien. Många västerländska stater vilar också juridiskt på grundsatsen att staten ska behandla medborgarna lika. Frågan är bara i vilka situationer tanken på likhet kan vara bärande för moral och juridik.
