I Sverige beräknas drygt 200 000 personer lida av en ätstörning.

Anorexi (Anorexia nervosa): Innebär att man svälter sig själv och är livrädd för att gå upp i vikt. Trots att detta är den mest kända formen, utgör den endast cirka 10–15 procent av alla fall.

Bulimi (Bulimia nervosa): Innebär återkommande hetsätning som följs av försök att kompensera för matintaget, exempelvis genom kräkningar eller överdriven träning. Den drabbade är ofta normalviktig.

Hetsätningsstörning (BED): Påminner om bulimi med upprepade hetsätningsattacker, men utan det kompensatoriska beteendet. Detta är sannolikt den vanligaste ätstörningen och är ofta, men inte alltid, kopplad till övervikt.

Ospecificerad ätstörning (UNS): En samlingsdiagnos för de som har allvarliga ätstörningssymtom men inte uppfyller alla kriterier för en specifik diagnos. Detta är en mycket stor patientgrupp.

Undvikande/restriktiv ätstörning (ARFID): Ett långvarigt begränsat ätande som kan medföra näringsbrist och/eller viktnedgång. Hos barn kan diagnosen också innebära avstannad viktökning/tillväxt. Personer kan uppleva ett starkt ointresse för mat, rädsla för till exempel kvävningar eller en överkänslighet för vissa lukter, smaker och konsistenser.

Den som har ätstörning eller som är närvarande till någon med ätstörning kan kontakta Frisk & Fri via chatt, telefon eller mejl. De har också stödgrupper och träffar på flera platser i landet.

Källa: Frisk & Fri och Socialstyrelsen

(TT)