För 100 år sedan debuterade William Faulkner som romanförfattare med ”Soldatens lön”. Än i dag betraktas den som en osannolik början på den författarkarriär som skulle föra Faulkner till världslitteraturens absoluta toppskikt och ett Nobelpris i litteratur.
När ”Soldatens lön” (”Soldiers’ pay” i det engelska originalet – den svenska översättningen av Gunnar Barklund kom 1962) publicerades den 25 februari 1926 var William Faulkner 28 år gammal. Han hade lämnat sina rötter i hemstaten Mississippi och hade under en period bott i New Orleans. Där kom han i kontakt med andra unga författare och fick stöd av den 20 år äldre Sherwood Anderson, en etablerad romanförfattare som uppmuntrade honom att skriva. Resultatet blev en roman om en svårt skadad stridspilot som återvänder till USA efter första världskriget – en berättelse om trauma, förlust och svårigheten i att återvända till en vardag som inte längre är igenkännlig.
Mottagandet av Faulkners förstlingsverk i romanform var försiktigt positivt, men långt ifrån överväldigande. Boken sålde hyfsat bra (i maj 1926 hade nära 2 100 exemplar av förstaupplagans 2 500 sålts), och några recensioner (bland annat den i New York Times) talade om en lovande debut. Att den sedermera skulle följas av romaner som pekade mot en framtida Nobelpristagare fanns inte på kartan. Och kartan, den skapade han som bekant själv, med den berömda bilden över ”Jefferson, Yoknapatawpha County, Mississippi”, som publicerades i ”Absalom, Absalom!” (1936).
