Hur kan vi leva sant och överbrygga de sociala konventioner som hindrar oss från att nå fram till varandra? Denna fråga resonerar författaren E.M. Forster ofta kring, och i ”Howards End” har han gjort den till ett av verkets stora teman.
I den brittiska litterära kanonen har E.M. Forster (1879–1970) en speciell position. Verksam under modernismens genombrott övergav han aldrig den äldre romanens berättartradition. Förvisso var han nära förbunden med modernisterna i Bloomsburygruppen, men han betraktade sig inte som en självklar medlem.
Forster är inte en stilrevolutionär som Virginia Woolf eller James Joyce. Hans romaner har en till synes enkel berättarstruktur, även om de till stor del utspelar sig i karaktärernas inre. I Bloomsburygruppen var Forster en humanistisk berättare bland mer estetiskt och intellektuellt experimenterande författare.













