I år är det 50 år sedan den brittiska komediserien ”Pang i bygget” hade premiär. Det är en serie där pauserna mellan skratten är korta och de galna upptågen är många. Kanske beror seriens briljans på att den hittat kärnan i vad vi finner roligt?

Det var när Monty Python-gänget bodde på ett hotell i Torquay och mötte en underlig hotellchef som fröet såddes till det som kom att bli karaktären Basil Fawlty. Tillsammans med sin dåvarande hustru Connie Booth skrev John Cleese manuskriptet till ”Fawlty Towers”, eller ”Pang i bygget”, som serien kom att heta i Sverige. Den underlige hotellchefen kunde naturligtvis inte spelas av någon annan än Cleese själv, och den vänliga alltiallon Polly spelas av Connie Booth. Rollen som frun – den bitska Sybil – spelas av Prunella Scales, och utöver dessa tre roller är den godhjärtade men rätt enfaldige kyparen Manuel en viktig rollfigur, och den rollen spelas av Andrew Sachs.

Det mesta av serien är studioinspelat och vi rör oss mellan hotellets olika miljöer, med ett givet nav i receptionen. Det kunde ha varit en trivsam miljö, och vore det inte för makarna Fawltys dåliga äktenskap och Basils neurotiska personlighet hade livet på hotellet kunnat bli en ganska ljus historia. Men hur roligt skulle det ha varit? Reflekterar man över komiken i ”Pang i bygget” blir det uppenbart att vårt skratt är lika okontrollerat som det vi skrattar åt. Missödena som präglar varje avsnitt beror i regel på lögner, missförstånd och irrationella känsloyttringar.