Shakespeares pjäser måste inte nödvändigtvis avnjutas som teaterföreställningar eller filmer. De kan med fördel också läsas, särskilt om man har en tillräckligt god översättning till hands. Ulf Peter Hallbergs nyöversättningar bjuder på förträfflig läsning.
Shakespeare har inte alltid ansetts vara en litterär gigant. Han var förvisso mycket populär och uppskattad som dramatiker under sin livstid, och hans pjäser drog stor publik. Till på köpet blev han berömd och rik. Men under hans levnad tyckte man inte att han var bättre än andra stora dramatiker. Faktiskt var Ben Jonson ofta betydligt mer respekterad, och han betraktades som en ”seriös” dramatiker. Efter Shakespeares död yttrade dock Ben Jonson följande ord, vilka kan ses som ett tidigt tecken på det rykte och den ställning Shakespeare senare kom att få i den västerländska litterära kanonen: ”Not of age, but for all time.”
Shakespeares status som dramatikern framför andra växte gradvis. Efter hans död fortsatte man att sätta upp hans verk, men det dröjde allt längre mellan föreställningarna och pjäserna omarbetades ofta kraftigt. På 1700-talet började personer som språkforskaren Samuel Johnson hylla Shakespeare för hans språkliga rikedom och psykologiska skärpa och djup. Under denna period omarbetades hans pjäser för att passa den tidens smak, något man för övrigt gör än i dag.
