I Johan af Klints bok ”Hilma af Klints person och livsåskådning” lär vi känna en säregen konstnär. Hilma af Klint menade att konsten hade ett uppdrag, och en bild av konsten som ett uttryck för en andlig livsåskådning tecknas.

Hilma af Klint är gammelfaster till författaren av ”Hilma af Klints person och livsåskådning”. Att författaren Johan af Klint skulle bli av betydelse för minnet av gammelfastern slogs fast redan under hans barndom, då det bestämdes att han som vuxen skulle ges uppgiften att värna om hennes verk. Släktskapet med konstnärinnan är påtagligt, för genom boken anar man en intuitiv förståelse för hennes andliga projekt, där hennes livsåskådning och utgångspunkter tas på stort allvar.

Hilma af Klint föddes 1862 och dog 1944. Hon framhålls som en av det svenska abstrakta måleriets mest namnkunniga konstnärer. När det gäller hennes målningar är dock benämningen ”abstrakt” inte så självklar som det kan verka. Abstrakta konstnärer tenderar att hänvisa till experimentet för att förklara sin gärning, vilket var främmande för Hilma, som menade att hennes målningar var sprungna ur en andlig dimension. I denna bemärkelse avbildar hennes konstverk något föreställande, eller kanske mer precist uttryckt: verken synliggör det som i vår värld kan tyckas osynligt. Hilma af Klint hade stora anspråk med sitt konstnärskap: ”Jag är sänd att försöka utföra ett heligt värv.”