Batteritillverkaren Northvolt, fossilfria ståltillverkaren Stegra och norska Morrow Batteries har alla stött på stora ekonomiska svårigheter. Är dessa tre exempel på ”den gröna omställningen” en fråga om enskilda affärsmisslyckanden eller ett tecken på ett bredare problem för gröna investeringar i väst?
Under de senaste 30 åren har enorma belopp satsats på gröna projekt i västvärlden, till stor del motiverade av antagandet att koldioxidutsläpp från mänsklig aktivitet är den avgörande drivkraften bakom klimatförändringarna. På senare år har dock allt fler forskare och kommentatorer börjat ifrågasätta detta antagande, och deras perspektiv får i dag större utrymme i medierna och i vetenskapliga tidskrifter. Det väcker frågan hur opinionen i väst kommer att reagera om stödet för klimatåtgärder – exempelvis den snabba avindustrialiseringen, högre energikostnader för hushåll och företag samt höga transportkostnader – minskar i takt med att fler skeptiska röster släpps fram.
Oavsett var man landar i klimatdebatten är det uppenbart att enorma ekonomiska och politiska intressen redan är investerade i klimatomställningen. Hundratusentals personer i västvärlden arbetar i dag inom klimatforskning, klimataktivism, klimatrelaterade investeringar, beskattning, redovisning, juridik och styrning av klimatfrågor. Många unga har utbildat sig inom klimatområdet och vill ha jobb som motsvarar deras kvalifikationer. En rad politiska karriärer är knutna till klimatfrågan. Om stödet för dagens klimatpolitik skulle minska väcker det rimliga frågor om vad som händer med de investeringar och den arbetsmarknad som byggts upp kring den.
