I svenska badhus, gym och hotell möts bastubadare allt oftare av skyltar som förbjuder vatten på stenarna i bastuaggregatet. Det bygger på en missuppfattning – och riskerar att urholka själva kärnan i svensk bastukultur, skriver Sven-Erik Bucht, före detta landsbygdsminister (S) och ordförande i Svenska bastuakademien, samt Hans Hägglund, läkare, adjungerad professor och styrelseledamot i Svenska bastuakademien.
Sedan 2026 är bastubad upptaget som immateriellt kulturarv i Sverige. Ett kulturarv bevaras inte bara genom att byggnader eller föremål finns kvar, utan även genom att traditionerna hålls levande. Att kunna skapa den mjuka, varma ångan när vatten möter heta stenar är en självklar del av bastutraditionen.
De flesta som bastar söker inte bara hög temperatur, utan också känslan av att bli omsluten av varm och fuktig ånga. Utan vatten på stenarna blir bastun torr och hård. Upplevelsen förändras i grunden.
Från medlemmar i Svenska bastuakademien får vi återkommande rapporter och bilder på förbudsskyltar runt om i landet. I vissa anläggningar saknas till och med stenar i aggregaten. Vår uppfattning är att den här utvecklingen ökar i takt med bastuns popularitet.
Svenska bastuakademien bildades 1988 för att främja bastubadets kultur och positiva effekter på välbefinnande och gemenskap. Därför vill vi reda ut några vanliga missförstånd.
Det vanligaste argumentet bakom förbudsskyltarna är att aggregatet skulle gå sönder av vatten på stenarna. Men de flesta kommersiella bastuaggregat är konstruerade för just detta. Det framgår av tillverkarnas egna bruksanvisningar.
Det är inte ett missbruk av aggregatet – det är dess normala funktion.
När vatten kastas eller sprinklas på stenarna uppstår den ånga som bastun är avsedd att ge. Det är inte ett missbruk av aggregatet – det är dess normala funktion.
Genom att öka fuktigheten med vatten på stenarna kan bastutemperaturen sänkas utan att värmeupplevelsen försämras, vilket bidrar till lägre energiförbrukning och minskade driftskostnader.
I hårt använda bastur, som i simhallar och gym, slits elspiralerna snabbare än i hemmabastur. De är en förbrukningsvara. Om en skadad spiral kommer i kontakt med vatten löser jordfelsbrytaren ut. Det är en säkerhetsfunktion, inte ett bevis på att vatten i sig ska förbjudas.
Att ta bort stenarna för att skydda elspiralerna är dessutom kontraproduktivt. Stenarna hjälper till att jämna ut värmen och minska belastningen på spiralerna. Utan dem utsätts spiralerna för större materialutmattning och får kortare livslängd. Därför bör aggregatet alltid vara välfyllt med stenar, och stenarna bör ses över och bytas ut regelbundet eftersom de med tiden spricker, vittrar sönder och förlorar sin förmåga att lagra och fördela värme effektivt.
Det är förstås viktigt att inte hälla vatten direkt på elspiralerna. Om ett aggregat saknar stenar är en varningsskylt därför rimlig. Men då handlar det inte längre om en traditionell bastuupplevelse, utan snarare ett torkrum.
Ett annat argument är att vissa besökare inte uppskattar mycket ånga. Det är sant att en överhettad bastu kan bli obehaglig om stora mängder vatten kastas på stenarna. Men lösningen är inte totalförbud, utan rimliga temperaturer och hänsyn mellan bastubadare.
I offentliga bastur fungerar enkel kommunikation ofta bäst: Fråga om det är okej att kasta på vatten på stenarna och gör det med måtta. Det skapar dessutom den sociala och respektfulla stämning som många förknippar med bastukulturen.
När hotell, gym och badhus erbjuder bastu visar de en vilja att ge gästerna avkoppling och välbefinnande. Vi uppmanar därför anläggningar att se över sina rutiner och sin skyltning. Om aggregatet är avsett för vatten på stenarna bör förbudsskyltarna tas bort.
Låt bastun vara en bastu – inte ett torkrum.
Hans Hägglund
Läkare, adjungerad professor, styrelsemedlem i Svenska bastuakademien
Sven-Erik Bucht
Före detta landsbygdsminister (S), ordförande i Svenska bastuakademien
