loading

Dramatisering av organstölder från falungong-utövare i Kina under en manifestation i Ottawa, Kanada 2008. Foto: Epoch Times
Dramatisering av organstölder från falungong-utövare i Kina under en manifestation i Ottawa, Kanada 2008. Foto: Epoch Times
Utrikes

Vill häva vänortsavtal på grund av organstölder i Kina

Hans Bengtsson

Många kinesiska städer har vänorter runt om i världen och åtskilliga svenska kommuner har etablerat sådana relationer. Nu arbetar människor i brittiska Bristol för att stadens i deras tycke osunda förhållande med Guangzhou ska upphöra. Anklagelserna om storskaliga organstölder från samvetsfångar ligger bakom deras aktion.

Organisationen Bafoh (Bristol against forced organ harvesting) arbetar för att lösa upp knutarna mellan den sydkinesiska mångmiljonstaden Guangzhou och Bristol, med drygt en miljon invånare i sydvästra England.

Enligt Bafoh utnyttjas kinesiska samvetsfångar som en levande organbank, vilken gör att kinesiska militärsjukhus med kort varsel kan tillhandahålla betalande patienter organ för transplantation. Det kan röra sig om dagar eller veckor för att få fram organ som det i västländer med utvecklade donationssystem kan dröja månader eller år att hitta. Enligt organisationen är det fråga om en mångmiljardindustri där människor från hela världen reser till Kina och ovetande bidrar till mord på oskyldiga människor.

En sydkoreansk journalist som undersökte anklagelserna erbjöds att köpa en njure för transplantation för 100 000 dollar, på ett sjukhus i just Guangzhou.

Organskörd kallas det på grund av att verksamheten inte uppfyller de internationella kraven för transplantationen. Bland annat ger inte donatorn sitt frivilliga medgivande till donationen och det saknas transparens i verksamheten. Kinas myndigheter har inte tillåtit oberoende internationella observatörer att komma till utpekade kinesiska sjukhus för att utreda anklagelserna.

Kina har tidigare medgett att man tar organ från avrättade fångar men 2015 ändrades detta och numera hävdas att organen kommer från frivilliga donatorer eller naturliga dödsfall.

Enligt traditionella kinesiska uppfattningar är kroppen helig och ska vara intakt vid begravningen, vilket innebär att extremt få har tecknat sig som frivilliga organdonatorer. 2010 anmälde sig bara 37 personer som frivilliga donatorer i hela Kina. Efter en statsledd kampanj 2016 steg antalet till 4 080. Det förslår ändå inte när det enligt officiella kinesiska källor står 300 000 kineser i kö för transplantation.

Enligt Bafoh är den enda tänkbara källan till alla dessa organ fängslade samvetsfångar såsom Falun Gong-utövare, muslimska uigurer, tibetanska muslimer och kristna i församlingar som inte godkänts av kommunistpartiet.

Anklagelsen styrks av utredarna David Matas och David Kilgour i rapporten Bloody Harvest (första utgåvan kom 2006), och av den undersökande journalisten Ethan Gutmann i boken The Slaughter (2014), samt av deras fortgående gemensamma efterforskningar.

Enligt Huang Jiefu i Kinas nationella transplantationskommitté utförs 15 000 transplantationer årligen i Kina. Utredarna ovan menar att det är en alltför blygsam siffra; enligt deras undersökningar av bland annat antalet vårdplatser på kinesiska transplantationssjukhus handlar det snarare om mellan 60 000 och 100 000 transplantationer om året.

Bafoh har lämnat in en petition till Bristols stadsråd, i vilken man begär att vänortsavtalet upphävs. Organisationens företrädare Becky James säger till brittiska Epoch Times att det är komplicerat att ha en sådan relation med en stad i Kina.

- Om vår stad har en vänort som lyder under den kinesiska regimen så kommer den att ta emot kinesiska pengar. Stora delar av Bristol håller på att rustas upp med hjälp av kinesiska pengar, sade hon.

Borgmästare Marvin Rees sade enligt BBC att Bristol inte avser att häva vänortsavtalet med Guangzhou men att man samarbetade med brittiska myndigheter ”om alla dessa människorättsfrågor”.

Becky James tycker att borgmästaren i så fall har en svår sits, med tanke på Storbritanniens nuvarande inställning till organskörd.

Sir Alan Duncan vid det brittiska utrikesdepartementet kallade år 2016 organskörden för ”motbjudande”, samtidigt som han tyckte sig sakna starka bevis för att den skedde systematiskt i Kina. Han menade sig ha fått information från kinesiska myndigheter om att kinesiska donationer hanteras inom lagens råmärken och enligt internationell standard.

Andra länder, exempelvis Spanien, har fördömt organskörden och förbjudit sina medborgare att resa till Kina för att göra transplantation.
Europaparlamentet antog 2016 en deklaration om att Kina måste stoppa organskörden från samvetsfångar och USA:s kongress antog samma år en resolution som fördömde Kinas organskörd.

Tidigare i år pekade en statlig kommission i USA ut Kinas organskörd från samvetsfångar som ett särskilt oroande område och uppmanade den kinesiska regimen att i lag uttryckligen förbjuda skörden av organ från avrättade fångar.

Rapportering av John Smithies

 

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading

Dramatisering av organstölder från falungong-utövare i Kina under en manifestation i Ottawa, Kanada 2008. Foto: Epoch Times
Dramatisering av organstölder från falungong-utövare i Kina under en manifestation i Ottawa, Kanada 2008. Foto: Epoch Times
Utrikes

Vill häva vänortsavtal på grund av organstölder i Kina

Hans Bengtsson

Många kinesiska städer har vänorter runt om i världen och åtskilliga svenska kommuner har etablerat sådana relationer. Nu arbetar människor i brittiska Bristol för att stadens i deras tycke osunda förhållande med Guangzhou ska upphöra. Anklagelserna om storskaliga organstölder från samvetsfångar ligger bakom deras aktion.

Organisationen Bafoh (Bristol against forced organ harvesting) arbetar för att lösa upp knutarna mellan den sydkinesiska mångmiljonstaden Guangzhou och Bristol, med drygt en miljon invånare i sydvästra England.

Enligt Bafoh utnyttjas kinesiska samvetsfångar som en levande organbank, vilken gör att kinesiska militärsjukhus med kort varsel kan tillhandahålla betalande patienter organ för transplantation. Det kan röra sig om dagar eller veckor för att få fram organ som det i västländer med utvecklade donationssystem kan dröja månader eller år att hitta. Enligt organisationen är det fråga om en mångmiljardindustri där människor från hela världen reser till Kina och ovetande bidrar till mord på oskyldiga människor.

En sydkoreansk journalist som undersökte anklagelserna erbjöds att köpa en njure för transplantation för 100 000 dollar, på ett sjukhus i just Guangzhou.

Organskörd kallas det på grund av att verksamheten inte uppfyller de internationella kraven för transplantationen. Bland annat ger inte donatorn sitt frivilliga medgivande till donationen och det saknas transparens i verksamheten. Kinas myndigheter har inte tillåtit oberoende internationella observatörer att komma till utpekade kinesiska sjukhus för att utreda anklagelserna.

Kina har tidigare medgett att man tar organ från avrättade fångar men 2015 ändrades detta och numera hävdas att organen kommer från frivilliga donatorer eller naturliga dödsfall.

Enligt traditionella kinesiska uppfattningar är kroppen helig och ska vara intakt vid begravningen, vilket innebär att extremt få har tecknat sig som frivilliga organdonatorer. 2010 anmälde sig bara 37 personer som frivilliga donatorer i hela Kina. Efter en statsledd kampanj 2016 steg antalet till 4 080. Det förslår ändå inte när det enligt officiella kinesiska källor står 300 000 kineser i kö för transplantation.

Enligt Bafoh är den enda tänkbara källan till alla dessa organ fängslade samvetsfångar såsom Falun Gong-utövare, muslimska uigurer, tibetanska muslimer och kristna i församlingar som inte godkänts av kommunistpartiet.

Anklagelsen styrks av utredarna David Matas och David Kilgour i rapporten Bloody Harvest (första utgåvan kom 2006), och av den undersökande journalisten Ethan Gutmann i boken The Slaughter (2014), samt av deras fortgående gemensamma efterforskningar.

Enligt Huang Jiefu i Kinas nationella transplantationskommitté utförs 15 000 transplantationer årligen i Kina. Utredarna ovan menar att det är en alltför blygsam siffra; enligt deras undersökningar av bland annat antalet vårdplatser på kinesiska transplantationssjukhus handlar det snarare om mellan 60 000 och 100 000 transplantationer om året.

Bafoh har lämnat in en petition till Bristols stadsråd, i vilken man begär att vänortsavtalet upphävs. Organisationens företrädare Becky James säger till brittiska Epoch Times att det är komplicerat att ha en sådan relation med en stad i Kina.

- Om vår stad har en vänort som lyder under den kinesiska regimen så kommer den att ta emot kinesiska pengar. Stora delar av Bristol håller på att rustas upp med hjälp av kinesiska pengar, sade hon.

Borgmästare Marvin Rees sade enligt BBC att Bristol inte avser att häva vänortsavtalet med Guangzhou men att man samarbetade med brittiska myndigheter ”om alla dessa människorättsfrågor”.

Becky James tycker att borgmästaren i så fall har en svår sits, med tanke på Storbritanniens nuvarande inställning till organskörd.

Sir Alan Duncan vid det brittiska utrikesdepartementet kallade år 2016 organskörden för ”motbjudande”, samtidigt som han tyckte sig sakna starka bevis för att den skedde systematiskt i Kina. Han menade sig ha fått information från kinesiska myndigheter om att kinesiska donationer hanteras inom lagens råmärken och enligt internationell standard.

Andra länder, exempelvis Spanien, har fördömt organskörden och förbjudit sina medborgare att resa till Kina för att göra transplantation.
Europaparlamentet antog 2016 en deklaration om att Kina måste stoppa organskörden från samvetsfångar och USA:s kongress antog samma år en resolution som fördömde Kinas organskörd.

Tidigare i år pekade en statlig kommission i USA ut Kinas organskörd från samvetsfångar som ett särskilt oroande område och uppmanade den kinesiska regimen att i lag uttryckligen förbjuda skörden av organ från avrättade fångar.

Rapportering av John Smithies

 

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024