När Uppdrag granskning visar de kriminellas egna bilder på hur de begår brott och presenterar dem med deras maffianamn så är det rena PR-kampanjen. Dessutom visas instruktionsfilmer om hur man lurar pensionärer. JK borde granska hur långt den journalistiska friheten sträcker sig, menar juristen och journalisten Stefan Fuchs.

I Uppdrag gransknings ”Bedragarna” ser vi en ren instruktionsfilm, där de grovt kriminella utför brott inför tv-kameran och hur de lurar av pensionärer deras besparingar. Dessutom tillåts de föra fram sin nedlåtande syn på äldre människor och på Sveriges rättsväsende. Här har man gått över alla gränser.

Men även när det gäller själva brottet bedrägeri, att ta andras besparingar, tillåts de visa och förklara exakt hur de går till väga. Det betonas av ”lärarna”, det vill säga de grovt kriminella, att det är viktigt att pensionärerna invaggas i säkerhet, samt hur man ska lägga fram det man säger för att övertyga dem. Det är inte alls nödvändigt för SVT att visa detta. Bedrägerier av detta slag sker varje dag och ökar dessutom. Trots mer av liknande program och trots bankernas informationskampanjer, luras allt fler och blir rånade över telefon. Syftet med programmet, som enligt Diamant Salihu på Uppdrag granskning, är att minska denna typ av brottslighet, men det uppfylls aldrig. Vi måste, med tanke på de kriminellas beredvillighet att ställa upp för medier, räkna med att detta görs för att det främjar deras kriminella syften. Till exempel kan de nå fler som vill vara målvakter som kan ta emot och slussa de stulna pengarna vidare.