Vad är det vi söker i konsten? Varför är många av oss på upptäcktsfärd efter för oss ny konst i form av böcker, konstverk, filmer och musik? Vid varje konstnärligt möte söker vi en ny insikt, utan att exakt kunna säga vad den skulle innebära. Kommer vi någon gång att vara nöjda, och kunna säga att nu har konsten givit mig allt den har att ge? För egen del har jag svårt att se en sådan slutdestination, eftersom konsten är en bärare av mer tidlösa värden, som skönhet, sanning och godhet.
Det är en kuslig tanke att man skulle bli mätt på konsten. Det vore som att vandra i våren och säga att man fått nog av blommor. Visst är det tänkbart att man nöjer sig med de konstverk man har ”samlat på sig” och inte längre är i behov av några nya intryck, men i all konst finns en rörelse och förnyelse som får ett sådant avslut att verka främmande. Att vårt behov av konst verkar omättligt är naturligtvis något som ett konsumtionssamhälle utnyttjar. Samtidigt finns det en avgörande men ändå inte självklar skillnad mellan att bilda sig och att konsumera.
Bildningen tycks ha ett egenvärde för oss; liksom vi inte kan svara på frågan om varför vi lever eller älskar kan vi inte heller förklara varför vi bildar oss. Ibland misstas bildning för utbildning eller allmänbildning, men detta är ofta något annat. Till exempel utbildar sig en läkare för att rädda liv, medan allmänbildning många gånger handlar om mindre livsavgörande aspekter.
