loading






Detalj av "Belsassars gästabud", Rembrandt 1635-38, olja på duk, 167.6 x 209.2 cm. National Gallery
Detalj av "Belsassars gästabud", Rembrandt 1635-38, olja på duk, 167.6 x 209.2 cm. National Gallery
Konst

Rembrandt och skriften på väggen

Eric Bess

Vad vi unnar oss tycks definiera oss nutidsmänniskor: Jag gillar sushi, du gillar pizza, jag gillar Ravel och du gillar Beyoncé. Vår era är inte helt unik. På 1630-talet när Rembrandt försökte etablera sig som historiemålare, och när bibelscener fortfarande ansågs vara historiska i motsats till mytologi, avbildade den stora konstnären en bibelhistoria som handlar om kostnaden av att leva för njutnings skull. Tavlan "Belsassars gästabud” återger historien från kapitel 5 i Daniels bok i Bibeln.

I bibeln är Belsassar son till den babyloniska kungen Nebukadnessar som regerade längst, var den mäktigaste kungen i Babylon och som förstörde det heliga Salomons tempel i det gamla Jerusalem. 

Kung Nebukadnessar stal templets heliga föremål under förstörelsen, och för att ytterligare spä på förolämpningen håller Belsassar ett stort gästabud där han serverar vin och mat i kärl stulna från Salomons tempel. Under festligheterna framträder emellertid en fritt svävande hand ur tomma intet, och den skriver på väggen: "MENE, MENE, TEKEL, UPHARSIN". Belsassar kallar på sina magiker och rådgivare att låta dem avkoda orden, men ingen kan hjälpa honom.

Till slut tolkar den ädla judiska ynglingen Daniel, som är tjänare hos kungen, budskapet. Det lyder: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort ände på det. Du är vägd på en våg och befunnen för lätt. Ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser." Daniel belönas för tolkningen av budskapet och Belsassar dödas samma natt.

Rembrandt, "Belsassars gästabud", 1635-38, olja på duk, 167.6 x 209.2 cm. National Gallery

Ett budskap för alla tider

Så, vad kan denna målning och historia betyda för oss idag? Jag tolkar det som en varning mot stolthet och fåfänga. Bra belönas och dåligt straffas. I det här fallet har Belsassar missbrukat heliga föremål för sin stolthet och för fåfänga nöjen, och därför tvingas han betala med sitt kungadöme och sitt liv.

Den goda Daniel belönas för sin tillräckliga förståelse av det gudomliga, han lyckats tolka dess mysterier. Hans förståelse är sannare och djupare och har en koppling till det heliga.

Historien framförs på ett bra sätt genom Rembrandts dramatiska figurer, men konstnären använder också element från typiska holländska vanitasstilleben. Vanitas innehåller ofta vardagsföremål som symboliserar njutningens temporära karaktär, och ofullbordan som ett resultat av materiella önskningar.

Man kan se dessa element i verk av vanitasmålaren Pieter Claesz som var samtida med Rembrandt. Claesz har inkluderat en vriden bägare, ett fickur, en brinnande veke som nästan brunnit upp, ett kranium och ben på en bokhög. Alla dessa föremål symboliserar tidens gång och livets rester. Claesz försöker på ett subtilt sätt att varna betraktaren för att världslig njutning och värdsliga önskningar alla får ett slut – det är bäst att ta vara på tiden.

Pieter Claesz; "Vanitasstilleben", 1630. Olja på duk, 39.5 x 56 cm. Mauritshuis

Rembrandt är inte lika subtil. Bordet är fullt med mat, vin och de heliga föremålen som allting ligger i. Figurerna har på sig fina kläder och dyra smycken. En figur till vänster i bakgrunden roar underhåller alla med musik och intressant nog är musikern och personen som lyssnar till musiken de enda två i kompositionen som verkar ha missat "skriften på väggen".

Vanitasstillebenets typiska element finns där. Rembrandt verkar emellertid skrika till sina betraktare, han varnar dem för faran med stolthet och fåfänga. Belsassar ses stöta omkull sitt glas. Kvinnan framför honom ser också ut att vända sitt vinglas uppochned: dramatiken överväldigar henne.

I den större bilden har deras njutning och materiella önskningar inte längre någon betydelse. Ljuset från det gudomliga budskapet har fångat deras uppmärksamhet, men det är för sent.

Konstens behag

Det finns mer att säga om de två figurerna som trots allt drama som utspelar sig runtomkring dem är distraherade av musiken. Varför avbildade Rembrandt musikern och åhöraren som de enda två som inte engagerar sig i scenens dramatik? Vad säger det om konsten?

Det förefaller som att han säger något liknande det Sokrates sade 2000 år före honom: Konst som bara imiterar livets behag är en distraktion från djupare, transcendentala sanningar. I dessa moderna tider ses frihet som möjligheten att välja våra nöjen, och så formar vi våra liv enligt dessa val.

Jag tolkar Rembrandts målning som att om våra val bara baseras på nöjen är vi inte riktigt fria. Om våra val inte baseras på självreflektion och försök att förstå djupare sanningar, eftersom vi är beroende av temporära och flyktiga nöjen, så orkestrerar vi i själva verket vår egen undergång.

Konst har en oerhörd förmåga att belysa det vi inte kan se, så att vi kan fråga oss: "Vad betyder det här för mig och för andra som ser det?" "Hur har det influerat det förgångna och hur kan det influera framtiden?" "Vad säger det om människan?" Detta är några av de frågor jag kommer att undersöka i artikelserien: "Vad traditionell konst har att erbjuda".

Eric Bess är en representativ konstnär som för närvarande doktorerar vid Institute for Doctoral Studies in the Visual Arts (IDSVA) i Maine, USA.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.

Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!

Här ser du hur du kan stödja oss.

 

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading






Detalj av "Belsassars gästabud", Rembrandt 1635-38, olja på duk, 167.6 x 209.2 cm. National Gallery
Detalj av "Belsassars gästabud", Rembrandt 1635-38, olja på duk, 167.6 x 209.2 cm. National Gallery
Konst

Rembrandt och skriften på väggen

Eric Bess

Vad vi unnar oss tycks definiera oss nutidsmänniskor: Jag gillar sushi, du gillar pizza, jag gillar Ravel och du gillar Beyoncé. Vår era är inte helt unik. På 1630-talet när Rembrandt försökte etablera sig som historiemålare, och när bibelscener fortfarande ansågs vara historiska i motsats till mytologi, avbildade den stora konstnären en bibelhistoria som handlar om kostnaden av att leva för njutnings skull. Tavlan "Belsassars gästabud” återger historien från kapitel 5 i Daniels bok i Bibeln.

I bibeln är Belsassar son till den babyloniska kungen Nebukadnessar som regerade längst, var den mäktigaste kungen i Babylon och som förstörde det heliga Salomons tempel i det gamla Jerusalem. 

Kung Nebukadnessar stal templets heliga föremål under förstörelsen, och för att ytterligare spä på förolämpningen håller Belsassar ett stort gästabud där han serverar vin och mat i kärl stulna från Salomons tempel. Under festligheterna framträder emellertid en fritt svävande hand ur tomma intet, och den skriver på väggen: "MENE, MENE, TEKEL, UPHARSIN". Belsassar kallar på sina magiker och rådgivare att låta dem avkoda orden, men ingen kan hjälpa honom.

Till slut tolkar den ädla judiska ynglingen Daniel, som är tjänare hos kungen, budskapet. Det lyder: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort ände på det. Du är vägd på en våg och befunnen för lätt. Ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser." Daniel belönas för tolkningen av budskapet och Belsassar dödas samma natt.

Rembrandt, "Belsassars gästabud", 1635-38, olja på duk, 167.6 x 209.2 cm. National Gallery

Ett budskap för alla tider

Så, vad kan denna målning och historia betyda för oss idag? Jag tolkar det som en varning mot stolthet och fåfänga. Bra belönas och dåligt straffas. I det här fallet har Belsassar missbrukat heliga föremål för sin stolthet och för fåfänga nöjen, och därför tvingas han betala med sitt kungadöme och sitt liv.

Den goda Daniel belönas för sin tillräckliga förståelse av det gudomliga, han lyckats tolka dess mysterier. Hans förståelse är sannare och djupare och har en koppling till det heliga.

Historien framförs på ett bra sätt genom Rembrandts dramatiska figurer, men konstnären använder också element från typiska holländska vanitasstilleben. Vanitas innehåller ofta vardagsföremål som symboliserar njutningens temporära karaktär, och ofullbordan som ett resultat av materiella önskningar.

Man kan se dessa element i verk av vanitasmålaren Pieter Claesz som var samtida med Rembrandt. Claesz har inkluderat en vriden bägare, ett fickur, en brinnande veke som nästan brunnit upp, ett kranium och ben på en bokhög. Alla dessa föremål symboliserar tidens gång och livets rester. Claesz försöker på ett subtilt sätt att varna betraktaren för att världslig njutning och värdsliga önskningar alla får ett slut – det är bäst att ta vara på tiden.

Pieter Claesz; "Vanitasstilleben", 1630. Olja på duk, 39.5 x 56 cm. Mauritshuis

Rembrandt är inte lika subtil. Bordet är fullt med mat, vin och de heliga föremålen som allting ligger i. Figurerna har på sig fina kläder och dyra smycken. En figur till vänster i bakgrunden roar underhåller alla med musik och intressant nog är musikern och personen som lyssnar till musiken de enda två i kompositionen som verkar ha missat "skriften på väggen".

Vanitasstillebenets typiska element finns där. Rembrandt verkar emellertid skrika till sina betraktare, han varnar dem för faran med stolthet och fåfänga. Belsassar ses stöta omkull sitt glas. Kvinnan framför honom ser också ut att vända sitt vinglas uppochned: dramatiken överväldigar henne.

I den större bilden har deras njutning och materiella önskningar inte längre någon betydelse. Ljuset från det gudomliga budskapet har fångat deras uppmärksamhet, men det är för sent.

Konstens behag

Det finns mer att säga om de två figurerna som trots allt drama som utspelar sig runtomkring dem är distraherade av musiken. Varför avbildade Rembrandt musikern och åhöraren som de enda två som inte engagerar sig i scenens dramatik? Vad säger det om konsten?

Det förefaller som att han säger något liknande det Sokrates sade 2000 år före honom: Konst som bara imiterar livets behag är en distraktion från djupare, transcendentala sanningar. I dessa moderna tider ses frihet som möjligheten att välja våra nöjen, och så formar vi våra liv enligt dessa val.

Jag tolkar Rembrandts målning som att om våra val bara baseras på nöjen är vi inte riktigt fria. Om våra val inte baseras på självreflektion och försök att förstå djupare sanningar, eftersom vi är beroende av temporära och flyktiga nöjen, så orkestrerar vi i själva verket vår egen undergång.

Konst har en oerhörd förmåga att belysa det vi inte kan se, så att vi kan fråga oss: "Vad betyder det här för mig och för andra som ser det?" "Hur har det influerat det förgångna och hur kan det influera framtiden?" "Vad säger det om människan?" Detta är några av de frågor jag kommer att undersöka i artikelserien: "Vad traditionell konst har att erbjuda".

Eric Bess är en representativ konstnär som för närvarande doktorerar vid Institute for Doctoral Studies in the Visual Arts (IDSVA) i Maine, USA.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.

Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!

Här ser du hur du kan stödja oss.

 

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024