Likgiltighet inför tyranniet
Folkets stora sal i Peking, där kommunistpartiet håller olika stora sammankomster. Foto: Feng Li/Getty Images


I den här översatta artikeln från sajten Beijing Spring den 9 februari reflekterar bloggaren och aktivisten Ma Qing över hur kineser kontrollerar varandra, och är medskyldiga till den tystnad som gör det möjligt för regimen att upprätthålla sitt diktatoriska styre.

För några dagar sedan svarade en kusin till mig, som tidigare jobbade på kulturpolisen i Chengdu, på ett inlägg jag gjorde på resedagboken för vårfestivalen 2017. Han sade att jag borde vara mer med min mor och min familj och tänka över vad det är jag borde och inte borde syssla med. Min kusin tycker att jag inte är en normal person; jag uppfyller inte mina familjeåtaganden, bryr mig inte om min familj och är känslokall.

För ett tag sedan visade min morbror, som är född på 40-talet, min 80-åriga mor en dikt jag hade skrivit som hette ”Mitten av sjön”, och som postats på en blogg. Den handlar om hur jag greps för att ha delat en bild på nätet om ”incidenten” på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989. Min dikt hade publicerats på Beijing Spring, en utländsk dissidentsajt, under rubriken ”En verklig upplevelse från Chengdus häkte nummer 1”. Titeln ändrades till ”Mitten av sjön” och känsligt material togs bort så att den inte skulle tas ner av bloggen, som har mycket stränga regler om innehåll. Är man det minsta oförsiktig tas artikeln bort, eller så stängs kontot ner. Jag har haft fem konton på Jianshu som har stängts ner, men ”Mitten av sjön” togs inte bort, så den gick inte över gränsen för nätpolisen.

Men i min farbrors ögon var det här en skandalös dikt som bröt mot reglerna. Efter att min mor hade läst den ”tvättade” versionen grät hon och ringde min kusin, min syster och mina vänner och bad dem att ”ta itu” med mig. Hon sade att hon var för gammal för att klara av ännu ett hårt slag. Om jag greps igen skulle det göra slut på henne. Sedan slutet av 2009, när jag började skriva eposet om Kinesernas själ har min mor flera gånger fällt den här sortens kommentarer. Hon sade till mig att vara försiktig och inte prata ”strunt” på internet. Om jag hamnade i elände skulle hon dö, sade hon.

"Jag tror att om vi levde under kulturrevolutionen, en tid när släktingar angav varandra, skulle mina släktingar ha angett mig, i stället för att bara försöka 'övertala' mig och få mig att känna mig utstött."

Jag är 51 år gammal men kontrolleras fortfarande av min mor. Är det inte tragiskt? Kinesiska föräldrar gör en enda sak hela livet: de håller hårt för munnen på sina barn, så att de ska lyda lagen. Att lyda lagen betyder att vara politiskt korrekt, det vill säga: inte mot partiet, inte mot socialismen. Man kan säga att kinesiska föräldrar är Kinesiska kommunistpartiets medbrottslingar.

Jag tror att om vi levde under kulturrevolutionen, en tid när släktingar angav varandra, skulle mina släktingar ha angett mig, i stället för att bara försöka ”övertala” mig och få mig att känna mig utstött. Som tur är har jag en annan kusin som har liknande politiska åsikter som jag, men även han försöker övertala mig att sluta med det jag gör.

Som vi kineser ser det så innebär att älska sina barn inte att man ger dem frihet, utan att man håller i dem hårt och kontrollerar deras tänkande. Det är så kinesiska föräldrar har blivit kommunistpartiets partners. Partiet styr folks åsikter genom de kinesiska föräldrarna. Kinesiska föräldrar vill inte att deras barn ska ha egna tankar. De vill inte att de ska bli dissidenter i sin strävan efter rättvisa, frihet, mänskliga rättigheter och demokratiskt grundlagsstyre. De vill bara att barnen ska vara lyckliga, trygga och fridfulla. De skulle vara mycket nöjda även om barnen inte hade några självständiga tankar alls – till och med om de vore rent hjärnskadade.

När jag släpptes ur häktet sade min son, som är född på 90-talet: ”Det var i alla fall du som gav mig livet. Mitt liv är i dina händer, och du kan ta det om du vill.” Vad han menade var att om jag går över gränsen igen kan mitt liv vara i fara, och även hans. Så det är dessvärre inte bara mina föräldrar som kontrollerar mig, utan även min kusin och min son!

"I min familjs WeChat-grupp laddar min kusin ofta upp bilder på god mat, vackra miljöer, tips om hur man ska leva ett sunt liv och resor. Om jag laddar upp en icke officiell politisk artikel eller några historiska fakta så låtsas de som om de inte har sett det."

Mina handlingar har gjort mig till en oberoende dissidentpoet – mot partiet och mot socialismen – som ifrågasätter det styrande partiet och säger sanningen om historien, kommenterar politik och skriver ett ”kinesiskt andligt epos”. För min mor, folk på nätet och mina släktingar är det jag gör ”irrelevant”. De tycker att kampen för demokrati och frihet inte är något som små människor ska ägna sig åt; det är något för en liten elit. De säger hela tiden att fred och säkerhet är en välsignelse, och att jag bara borde njuta av det goda livet, och inte skapa kaos. De säger att jag inte ska ha så bråttom, att jag ska vara tålmodig och rationell. De säger att Kina inte passar för demokrati, eftersom det har en så stor befolkning, och att kineserna inte är smarta nog; det är bara kommunistpartiet som kan göra jobbet.

I min familjs WeChat-grupp laddar min kusin ofta upp bilder på god mat, vackra miljöer, tips om hur man ska leva ett sunt liv och resor. Om jag laddar upp en icke officiell politisk artikel eller några historiska fakta så låtsas de som om de inte har sett det. Min familjs WeChat-grupp är som alla sociala grupper över hela Kina. På ytan finns det bara positiv energi. Alla verkar lyckliga och harmoniska.

Vad betyder ”likgiltighet”? Att stå längst bak och hålla tyst inför tyranni är likgiltighet. Att stå med den här gruppen, i tystnad och glömska, är likgiltighet. Att vara döv och blind inför hur människorna på samhällets botten lider, att hela tiden dricka, spela mahjong eller kort, eller på börsen, fotografera, resa, njuta av fritid och god hälsa, ta emot röda kuvert [gåvor/mutor], allt detta är likgiltighet.

När man bor i ett samhälle där nyheterna censureras, folks uttalanden kontrolleras och internet blockeras blir man konstant hjärntvättad och lurad. Dessutom finns det en historia av politiska kampanjer. Att säga vad man tycker i den här sortens miljö innebär att man bryter med alla i sin omgivning, man blir isolerad och utstött, stämplad som ”psykopat”. De som tittar på partiets nyheter och läser partiets tidningar säger att du är extrem, konstig och att du förvirrar folk med diverse djävulskap.

"I internet-eran har många människor på olika sätt lyckats se igenom kommunistpartiets onda natur, men de väljer ändå att flyta med strömmen. Det verkar som om de här människorna är väldigt smarta, men utan att mena det blir de partiets medbrottslingar."

Japan och USA är de två mest avancerade utvecklade länderna i världen. Kinesisk tv visar ofta inslag om naturkatastrofer, skjutningar och demonstrationer från de två länderna. Den visar nästan aldrig något om deras civilisation, konst, utbildning, välfärds- och vårdsystem, vetenskap, teknologi, miljöskydd, inkomst, omkostnadsnivåer, rättssäkerhet och så vidare. Ändå är det de här länderna, som påstås ha så många katastrofer och så mycket våld, som är de fristäder som de kinesiska partitjänstemännen längtar till. Det här är hjärntvätt.

För att skapa känslan av en kollektiv identitet, undvika diktaturens förtryck, och njuta av ett harmoniskt familjeliv väljer de flesta människor att hålla tyst. I internet-eran har många människor på olika sätt lyckats se igenom kommunistpartiets onda natur, men de väljer ändå att flyta med strömmen. Det verkar som om de här människorna är väldigt smarta, men utan att mena det blir de partiets medbrottslingar. Och till sist får de problem. Inflation, utarmning av resurser, materialism, korruption, smog, vattenföroreningar, giftig mat, ”rännstensolja”, arbetslöshet, könsobalansen, vuxna barn som måste leva med sina föräldrar för att bostäderna är så dyra, spökstäder, soptippar, krympande jordbruksmark, ökenspridning, partiets politiska kampanjer – allt detta är resultatet av tystnad och likgiltighet inför tyranniet.

Härskarnas tyranni och undersåtarnas likgiltighet kompletterar varandra. Länder med gangsterregimer tillämpar statsterrorism. Det här blir bara mer och mer brutalt, på grund av den stora massans tystnad.