Den 7 mars öppnade Göteborgs konstmuseum en ny större utställning under titeln ”Kropp, ideal, blick, frihet”. Museet har duktigt sytt ihop en varierad samling konst men ger inte särskilt breda perspektiv.
Utställningen kretsar kring kroppen och historiska kroppsideal från 1850 fram till vår samtid och har en ”inkluderande” aura. Arrangören har på ett skickligt sätt sammanfogat en samling verk som spänner över olika epoker, tekniker och estetiska uttryck. Det framstår vid första anblicken som en rik och variationsfylld utställning. Samtidigt vilar den på en relativt smal analytisk ram. Den stora mängden konstnärliga uttryck ordnas längs en tydlig idéhistorisk linje, där vissa perspektiv ges en central roll, medan andra lämnas i bakgrunden.
Det som inkluderas framstår som väl inövade perspektiv – resonemangen följer det som länge dominerat konstinstitutionernas sätt att tala om kroppen. Det talas om ”maktrelationer”, ”frigörelse” och ”tolkningsföreträde”, ”betraktarens blick” och ”utsatthet”. Det bjuds på ett och annat enastående konstverk, men det är inramningen med den marxistiskt inspirerade konstvetenskapliga tidslinjen som utgör själva navet i kurateringen, och arrangemanget framstår som uträknat för att illustrera kritisk teori.













