Läraren visade upp två röda äpplen för barnen i klassen. Det barnen inte visste var att hon innan lektionen hade låtit ett av äpplena falla till golvet upprepade tillfällen. Hon upprepade det om och om igen försiktigt för att det inte skulle vara någon märkbar skillnad på utsidan. Båda äpplena såg perfekta ut när de visades upp för barnen.

De pratade om äpplena och barnen fick beskriva dem. De var överens om att de såg likadana ut, de hade samma storlek, var röda och såg saftiga och goda ut. Läraren plockade upp äpplet som hon tidigare avsiktligt hade tappat i golvet och började berätta för barnen hur hon ogillade just det här äpplet, att hon tyckte det verkade äckligt och hade en hemsk färg. Hon sade till barnen att eftersom hon inte gillade det så skulle barnen också ogilla det.

Hon skickade runt äpplet och alla barnen fick i tur och ordning säga något negativt till äpplet. Till exempel ”du är ett illaluktande äpple”, ”jag vet inte ens varför du finns” och ”du har förmodligen mask”. Sedan lät hon skicka runt det andra äpplet och uppmanade barnen att säga snälla och vänliga saker till det, som ”du är ett härligt äpple”, ”vilken vacker färg du har” och liknande.