Drogerna tog över hans liv och han brydde sig inte om att han sårade andra. Han blev sjuk och efter flera försök att komma ur beroendet tappade han hoppet. Det här är hans egen berättelse om hur han till sist tog sig loss och tillfrisknade.

Efter att ha försökt sluta med drogerna många gånger hade Pham Duc Duy, 29, turen att komma ur sitt tragiska liv och en säker död. Hjälpen kom från en god vän som hade gjort samma resa.

Mamma grät ofta om nätterna och jag förstod att pappa kände sig hjälplös, men på den tiden brydde jag mig inte alls.

Jag var enda barnet i familjen och bortskämd. Vi bodde i Ha Long i Vietnam och mina föräldrar arbetade hårt. Redan i början av skoltiden brydde jag mig inte om att lära mig något. Jag var olydig och mina föräldrar fick jaga efter mig dag och natt för att få mig att uppföra mig. De provade allt möjligt, från mjuka ord till att skälla ut mig och till och med slå mig. Mamma grät ofta om nätterna och jag förstod att pappa kände sig hjälplös, men på den tiden brydde jag mig inte alls.

Mitt beroende började först med lättare droger, men tog snabbt fart och jag började med tunga droger. När jag började i gymnasiet var jag redan heroinberoende. Det var ungefär då som jag började umgås med kriminella gäng och hoppade av skolan.

Jag började röka crack-kokain. När jag gick på crack hamnade jag i ett tillstånd av paranoia och kunde klara mig flera dagar utan att äta. När effekten gick ur mig kände jag mig förkrossad och utmattad.

Jag vet inte hur mycket pengar jag lade på droger, men det var mycket.

Allt det här hände mitt framför mina ögon, men jag brydde mig inte om det. Mitt gamla jag; den smutsige killen med breda axlar och en bister uppsyn, var bara glad att röka upp pengarna som hans mamma hade förtjänat med sitt blod och svett.

Jag lånade pengar från släktingar och grannar och när jag blev äldre pantsatte jag värdesaker. Det kunde vara min motorcykel och saker som jag hade tagit från mina föräldrar. Min familj ordnade alltid pengar för att ge tillbaka till den jag hade lånat av, men det var en kamp. Mina föräldrar ägde ett kafé och arbetade hårt dag som natt. Varje dag gick mamma upp tidigt för att förbereda i kaféet. Det var ett slitsamt arbete och med en drogberoende i familjen innebar det att mina föräldrar inte hade råd att vara lediga en enda dag.

Allt det här hände mitt framför mina ögon, men jag brydde mig inte om det. Mitt gamla jag; den smutsige killen med breda axlar och en bister uppsyn, var bara glad att röka upp pengarna som hans mamma hade förtjänat med sitt blod och svett. Det här insåg jag först när jag såg tillbaka efter att ha kommit ur det livet.

Återvändsgränd

När pengarna tog slut och jag inte kunde få mina droger kom mina inre demoner fram. Jag tänkte många gånger på rån och att stjäla från andra, men jag gick aldrig så långt. Som tur var så tvingade jag aldrig mina föräldrar fysiskt eller verbalt att ge mig pengar.

Många kanske tänker att narkomaner är döda inuti och förvandlas till kallblodiga mördare när de måste ha droger. Men i verkligheten är narkomaner, som jag en gång var, eländiga. De ser helt enkelt ingen väg ut, bara det sorgliga faktum att deras liv är en återvändsgränd.

Mina föräldrar gjorde allt för att rädda sitt enda barn, men ingen av deras metoder fungerade för att få mig att bli av med beroendet. Med ett ljus av hopp om att jag skulle komma på rätt köl igen gifte de bort mig. De tänkte att det kunde hjälpa mig att få en egen familj.

Men jag fortsatte till och med efter att jag hade blivit pappa till en liten flicka. Det skär i hjärtat när jag tänker på hur många gånger jag sårade min fru och min dotter. Efter att gråtandes ha bett mig att ändra mitt sätt oräkneliga gånger gav min fru upp hoppet och lämnade mig. Hon flyttade hem till sina föräldrar och tog vår dotter med sig.

Mina föräldrar mådde så dåligt över vår splittrade familj. Men inte ens då hade jag viljan att förändra mig. Jag var så fast i drogerna att jag inte kunde känna familjens smärta. Jag ägnade dagarna åt att bli hög och att hallucinera.

Åratal av droganvändning tog ut sin rätt på kroppen. Huden var gulaktig, ögonen var insjunkna och ihåliga och jag var skör och sjuk. Jag hade svårt att sova och kunde inte ens smaka på mat. Medicinerna kostade stora summor pengar. Jag kände mig helt utmattad och desperat och började tappa hoppet om livet.

Så småningom hittade jag en väg tillbaka och allt det här förändrades.

Vägen tillbaka

Det var en meditationsmetod som hjälpte mig att få kontroll över mitt liv. Genom metoden läkte mina sjukdomar. Dessutom förändrades hela min familjs öde.

Min vän Toan var tidigare drogberoende. Han hade också en njursjukdom och depression. Han berättade om en bok, Zhuan Falun som förklarar levnadsprinciperna i Falun Gong, en qigong- och meditationsmetod från Kina.

Hans fru övade Falun Gongs övningar och lärde Toan. De började öva tillsammans och gradvis hjälpte det Toan att sluta med drogerna, bli frisk från sjukdomarna och få honom i riktning mot att bli en god människa.

Som ett resultat blev Toan en helt annan människa. Han var inte längre den gulhyade, utmärglade narkomanen som injicerade heroin hela dagarna. Häpnadsväckande nog förvandlades han till en frisk och leende man. Han verkade också lugn och stabil, långt ifrån den nervösa och paranoida narkomanen som jag hade känt i så många år.

Toans fru förstod verkligen lidandet och smärtan hos drogberoende och deras familjer. Hon visste också att Falun Gong kan hjälpa människor att ta hand om sina problem på en grundläggande nivå. Utan att tveka gick hon varje dag en lång väg i kylan tidigt på morgonen för att hämta mig för att gå till övningsplatsen.

Det kändes som om jag vaknade upp från en lång sömn och jag lovade mig själv att jag skulle förändra mig.

I början var jag lat eftersom kroppen var så svag, men det var rörande att se henne vänta tålmodigt på mig utanför medan det fortfarande var mörkt. Jag försökte verkligen att ta mig igenom alla hinder så att jag kunde komma till övningsplatsen i tid. Jag märkte att Falun Gong-utövare verkligen är goda; de är osjälviska och tänker på andra först.

Ju mer jag läste Zhuan Falun desto mer fascinerad blev jag. Boken lär människor att sann glädje kommer från att tänka på andra och följa de universella principerna sanning, medkänsla och tålamod. Det gav mig perspektiv på mina handlingar och jag ångrade djupt att jag hade gjort så mycket dåliga saker och sårat så många människor. För första gången rördes mitt hjärta och fylldes med sorg när jag tänkte på hur min mamma hade arbetat så hårt varje dag. Det kändes tungt att minnas ångesten och smärtan i min pappas slitna ansikte.

När jag läste boken förstod jag varför man behöver vara en god människa och att själviskhet är roten till lidandet i livet. Det kändes som om jag vaknade upp från en lång sömn och jag lovade mig själv att jag skulle förändra mig. Jag ville inte fortsätta att leva på samma sätt som innan och jag ville inte såra eller göra någon besviken igen.

Efter att jag hade börjat läsa och göra Falun Gongs övningar regelbundet började jag lite i taget kunna äta och sova bättre. Hälsan blev snabbt mycket bättre och var inte längre trött hela tiden. Jag gick också upp i vikt.

Ofta när jag började öva kände jag mig trött, men jag upptäckte att om jag höll ut så kändes det alltid bra och jag kände mig uppfriskad när jag var klar. Huden blev ljusare och fick en frisk ton.

Jag kunde snart sluta med medicinerna. Nu har jag varit frisk i över ett år och har gått upp 15 kilo. Det här var något som jag eller min familj inte ens vågade drömma om.

Jag blev så bra att jag kunde hjälpa till med sysslorna hemma och jag började hjälpa min mamma med fysiskt arbete. Det var något jag aldrig hade trott vore möjligt. När mamma såg hur jag förändrades sade hon: ”Den här självförbättringsmetoden [Falun Gong] är mycket bra, min son har verkligen förändrats.”

Jag bad mina svärföräldrar och min fru om ursäkt och bad dem om att få en ny chans. Min fru såg de oerhörda förändringarna hos mig och gick med på att komma tillbaka. Jag kände mig så tacksam för hennes förlåtelse. Vår familj var tillsammans igen, varm och glad.

Får tillbaka hoppet

Som Falun Gong-utövare gör jag mitt bästa för att ta fasta på principerna sanning, medkänsla och tålamod när jag stöter på konflikter. Det här har gett familjen harmoni och en stabil miljö för min dotter.

Jag har fått tillbaka hoppet och tron på livets möjligheter.

Jag strävar alltid efter att förbättra min karaktär och bli en bättre människa. Det har gjort mina föräldrar och hela släkten mycket glada. Jag har fått tillbaka hoppet och tron på livets möjligheter.

Innan jag började med Falun Gong var mitt beroende som ett lim som satt fast på mitt liv och gick rätt in i mitt sinne. Till och med när jag var mycket sjuk och sängliggande var jag tvungen att åtminstone röka eftersom jag inte klarade mig utan det. Ju mer uttråkad jag var desto hårdare satt jag fast i mina beroenden. Det var inte förrän jag började utöva Falun Gong som jag lyckades släppa mina dåliga vanor och mitt drogberoende.

Jag började vakna upp. Jag visste att jag behövde göra mig av med mina destruktiva fasthållanden och jag började att få en bättre förståelse för orsak och verkan. Jag hade tidigare försökt sluta några gånger men misslyckats varje gång. Jag behövde en mängd andra droger för att komma bort från crack, men mina ansträngningar var ändå förgäves. När jag läste boken mer började jag känna mig starkare och lättare och hade inte längre suget efter crack. Med mitt nya perspektiv klarade jag mig igenom prövningen.

Jag var överraskad över hur lätt jag återhämtade mig från missbruket och jag grät av tacksamhet. Jag hade slutat med heroin men fortsatte först att röka cigaretter. Efter att ha läst igenom Zhuan Falun en andra gång bestämde jag mig för att sluta röka helt. Efter det var jag inte längre beroende av att ta något.

Jag har också fått en bättre moral. Ett exempel är i mina föräldrars kafé där kunder ofta betalar för mycket pengar till mig. Ibland glömmer någon sin mobiltelefon, även dyrare modeller. Förr hade jag tagit pengarna eller behållit mobilen själv. Om jag nu märker att någon har betalat för mycket eller går ifrån sin mobil så ropar jag på dem och ger dem tillbaka det de ska ha.

Som det var förr så brukade jag till och med ta pengar från kassan när mamma inte tittade. Nu förstår jag att det är fel, eftersom Falun Gong-utövare ska vara goda människor i alla lägen, även om ingen tittar.

Det jag vill mest är att kunna hjälpa andra unga människor som sitter fast i beroenden och inte ser någon utväg, precis som det var för mig. Jag vet att det finns många unga människor som har fallit ner så som jag gjorde och känner sig hjälplösa, utan hopp. Det är hjärtskärande att se dem. Jag vet hur mycket smärta de befinner sig och jag hoppas bara att de får turen att få ett nytt liv som jag fick.