Gunnar Bjursell har forskat om hur kultur påverkar hjärnan och hälsan. Hans slutsatser är gränsöverskridande och belyser konstens och kulturens betydelse för människans utveckling och välmående.
Gunnar Bjursell är professor emeritus. 2007 startade han Centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs universitet. Verksamheten flyttade till Karolinska Institutet efter några år, och kom att kallas Den kulturella hjärnan. Sedan 2021 är han direktör för Centrum för kultur, kognition och hälsa vid Karolinska institutet.
– I slutet av 1980-talet startade jag en föredragsserie med inriktning vetenskap och samhälle vid Frölunda kulturhus. Målsättningen var att nå ut till allmänheten med aktuell forskning inom bioteknik. När jag arrangerade öppna seminarier vid universitetet kom i bästa fall mina doktoranders föräldrar, men vid Frölunda kulturhus fyllde vi salen. Det kom hundratals personer. Därför tog jag initiativet till att starta en vetenskapsfestival i Göteborg, och den pågår fortfarande. Den har under åren blivit väldigt uppskattad och är en av Europas bäst utvecklade vetenskapsfestivaler. Varje år har festivalen ett nytt tema. Ett år hade vi temat kärlek som lockade över 150 000 personer under veckan. Festivalen som drog mest folk var när vi belyste meningen med livet. Då var det ingen hejd på hur många som kom och lyssnade.
Gunnar Bjursell menar att människor sedan länge har reflekterat över meningen med livet och skapelsen.
– På gamla grottmålningar på olika platser på jorden, kan man se människor som dansar och som utför ritualer. Jag är övertygad om att människorna redan då funderade på var man kom ifrån, och reflekterade över livets olika faser, såsom födelse och död. Dessa frågor har följt människan länge, men allt går inte att naturvetenskapligt förstå och förklara. Till exempel är Guds existens en sådan fråga. Att Gud finns som begrepp är uppenbart. Om den europeiska befolkningen tillfrågas så kommer säkert hälften att svara att det finns en gud. Då finns Gud som begrepp. Men ska man visa på Guds existens, då måste man fundera på hur en naturvetenskaplig artikel ser ut. I den finns två absoluta fundament; det ena är material och det andra är metoder, vilka genererar två frågor: ”Vad är det jag ska studera och vilka metoder ska jag använda?” Är det mikroskop, teleskop eller vilken utrustning ska jag ha för att kunna studera detta fenomen? Det är samma sak med frågor som rör evigheten och oändligheten. Naturvetenskapen känner till Big bang, men vet inte vad som fanns innan. Det finns många frågor som ännu inte har fått svar.
Gunnar Bjursell föddes i ett litet samhälle utanför Örebro. Familjen flyttade så småningom till Västervik där han växte upp.
– Det var ett tryggt och kulturellt samhälle. Jag började tidigt att måla och rita, och min storebror Lars var min konstnärliga förebild. Det enda ämne som jag under hela min skoltid hade stort A i var teckning och målning. Efter lumpen ville jag komma in på Konstakademien i Stockholm och läste bland annat praktisk filosofi, matematik och konst- och litteraturhistoria. Jag var med i Stockholms studentfilmsstudio och träffade Ingmar Bergman och Vilgot Sjöman, och rörde mig i konstnärskretsar och gick på en mängd föreställningar och konserter.
Det finns mycket skrivet om hur musiken påverkar hjärnans arkitektur.
Sedan dess har konst och kultur varit en viktig och naturlig del av Gunnar Bjursells liv, även om han valde att utbilda sig inom naturvetenskap. Hans meritlista är lång. Bland annat disputerade han 1973 vid Karolinska institutet och blev 1975 docent i medicinsk och fysiologisk kemi. Som professor i genetik och biologi har han forskat kring geners betydelse för folksjukdomar, såsom cancer och åderförkalkning. Med tiden har han blivit en pionjär inom svensk kulturmedicinsk forskning, där han lyft fram konstnärliga yttringars påtagliga effekt på människors psykiska och fysiska hälsotillstånd.
– Det som är viktigt att veta är att hjärnan är plastisk och påverkbar, och att alla människor föds olika. Hjärnans utveckling är beroende av den stimulans som den får via syn, hörsel, lukt, smak och beröring. I dag pratas det om att hjärnan skulpteras av den stimulans den utsätts för. Det finns mycket skrivet om hur musiken påverkar hjärnans arkitektur. Vi föds med olika förutsättningar och utvecklas på olika sätt. Det finns bara en som du, och det finns bara en som jag, i hela världen, bland alla hjärnor. Vi ska bejaka att vi är olika, därför att det innebär att kompetensomfånget för mänskligheten blir mycket större om vi är olika, än om vi är lika. Om vi alla vore lika, vore kompetensomfånget mycket, mycket mindre.
The Cultural Brain Initiative är en satsning vid Karolinska Institutet vars syfte är att lyfta fram och presentera den internationella spetsforskningen om relationen mellan kultur, hjärna, lärande och hälsa. Där drivs webbtjänsten Den kulturella hjärnan, som lyfter fram och presenterar aktuell forskning inom fältet.
– Ett sex månader gammalt foster kan lära sig en melodislinga, som Bä bä vita lamm eller Blinka lilla stjärna. Så hjärnan är från början mottaglig för musik, och efter födelsen även för bild. Kulturen är makalös på att ha en mängd olika effekter. En effekt är att barn som spelar musik och musicerar i skolan blir bättre på att umgås och acceptera varandra. Rytmikträning kan påverka generositet och förmågan att knyta an till en annan människa. Dyslexi, dyskalkyli och autism är överrepresenterade hos barn som är orytmiska. Då kan man tidigt sätta in rytmikträning som kompensation. Rytmikträningen i sig kan vara bra för språkutvecklingen. Att lyssna till musik påverkar också hörselorganets utveckling, så hörselcentrum i hjärnan mognar tidigare om man får musikalisk stimulans. En annan sak som är viktig är att få se färger, och att se är också ett lärande i sig. Det har visat sig att om man föds i Norrland under vinterhalvåret och bara ser neonljus, så är risken att man får ett sämre färgseende därför att synen också behöver få stimulans och tränas.
Gunnar Bjursell berättar att forskningen presenterar tydliga resultat om kulturens positiva effekter på den fysiska och psykiska hälsan. Ändå väljer politiker och beslutsfattare att fatta beslut som innebär att konst och kultur skärs ner, bland annat i skolan och inom äldreomsorgen.
– Det handlar om kortsiktiga vinster, som i längden blir kostsamma för samhället och genererar onödigt lidande för människor. Den största kostnaden i samhället i dag är mental ohälsa, vilket man har börjat förstå och tala om, men det finns ingen handlingsplan. Det är inte så att vi har ändrats genetiskt, och har blivit mer och mer benägna att bli utbrända, utan det är en samhällssjukdom. Det är politikerna som har skapat ett samhälle som för med sig den här typen av problematik. Därför behöver vi vända på alla stenar för att skapa en förändring, men politikerna vänder inte på några stenar. Forskarvärlden och den politiska världen är två olika världar. Jag har mött många politiker under åren och de är ibland tveksamma till att ha med forskare, i och med att vi säger saker som kan vara hotfulla, för att det inte passar in i den partipolitiska bilden. Forskare ska ju vara frispråkiga och framvisa forskningsresultat, men om det inte stämmer överens med den politiska kompassen, då är det inte intressant. Det finns en typ av korruption i systemet, att man tar de forskare man vill höra, men inte dem som är kritiska. Det finns dock många politiker som tycker att den forskning som jag presenterar är mycket bra, men de får inte loss pengar.
Trots att Gunnar Bjursell är pensionär sedan några år är han alltjämt efterfrågad, och hans forskning aktuell. Hans livslånga arbete med att belysa konstens och kulturens nytta för människan lever vidare.
– För mig kännetecknas en stark konstupplevelse av bland annat att det finns en dynamik i konsten. Jag tänker alltid när jag ser en målning – vad hände innan och vad kommer att hända efter? Det är inte bara en bild, utan det är ett skeende. Det skeendet ska helst öppna nya fönster, nya dörrar i min hjärna, in i rum som jag aldrig besökt. Konsten ger mig ofta en stark inre upplevelse och får mig att komma i kontakt med min själ.
Kontakta journalisten:
[email protected]
