Göra upp med vår stolthet: Babels torn
Pieter Bruegel den äldre; Babels torn, 1563. Konsthistoriska museet i Wien


Jag tänker alltid på vad det innebär att vara en god människa. Ofta frågar jag mig vilka inställningar som hindrar oss från att vara autentiskt goda personer och stolthet dyker alltid upp som en orsak.

Ibland gör man goda gärningar för att visa upp sig själv – exempelvis när vi uppför oss "rättfärdigt" för att få uppskattning snarare än av princip; vi handlar inte för andras skull utan för att upprätthålla vår stolthet.

Ett klassiskt exempel på stolthet och hybris är historien om Babels torn.

Babels torn

Historien om Babels torn nämns i första mosebok och i Aggadah, den klassiska rabbinska litteraturen i judendomen. Dessa böcker berättar om en tid då människor enades under ett språk och var bosatta på Babylons slätter.

Babylonierna leddes av Nimrod, en orädd och mäktig erövrare som fick sitt folk att göra uppror mot Gud. Han ville bygga en stad med ett torn som nådde ända upp i himlen, en plats för tillbedjan. Babylonierna ville göra sig ett namn och vara enade och starka.

Gud steg ned för att se på tornbygget och drog slutsatsen att ingenting skulle vara omöjligt för babylonierna så länge de var enade under ett språk. Så Gud bestämde sig för att förvirra deras språk och sprida ut människorna runt om i världen. Tornbygget upphörde.

Pieter Bruegel den äldre; Babels torn, 1563. Konsthistoriska museet i Wien

Pieter Bruegels målning av tornet

Pieter Bruegel denäldre (1525-1569) var en nederländsk konstnär under den nordiska renässansen på 1500-talet. Han influerades av Hieronymus Bosch och skapade fantastiska multifigurkompositioner med stora landskap.

1563 målade Bruegel "Babels torn", en av två representationer av tornet; den finns nu i Wien.

Det första vi ser är tornet. Bygget är mitt i uppförandet, och det mjukt gula i ytterväggarna kontrastrerar väl med de mörkt röda i dess inre rum. Rummen sträcker sig från marken, över horisontlinjen och upp i himlen.

Pieter Bruegel den äldre; Babels torn, 1563 (detalj). Konsthistoriska museet i Wien

Bruegel målade hundratals små figurer som jobbar med bygget. De arbetar alla flitigt tillsammans.

Runt tornet finns resten av staden. Bruegel har visat kontrasten i storlek mellan den vanliga människans bostad och det enorma tornet.

Våra ögon leds sedan från landskapet ned till nedre vänstra hörnet i kompositionen, där det finns en rad av mörka buskar. Framför dessa buskar står en grupp med figurer – vår andra fokuspunkt – varav en ser ut att vara Nimrod.

Nimrod är klädd som en kung med mantel på ryggen och en kungakrona på huvudet. Bönder knäböjer framför honom och arbetare lyfter och bär stora plattor till byggarbetsplatsen.

Pieter Bruegel den äldre; Babels torn, 1563 (detalj). Konsthistoriska museet i Wien

Göra upp med vår stolthet

Frågan som omedelbart slår mig är varför Gud skingrar dessa människor och förvirrar deras språk? Vi anser ofta att det är klokt att samarbeta med en stor uppgift, men det verkar som om Gud tänkte annorlunda i det här fallet.

Jag tror att en av anledningarna kan vara att människan har ersatt Gud med sig själv. Människorna i Bruegels målning dyrkar Nimrod istället för Gud, och Nimrod – en vanlig människa trots alla framgångar och erövringar – kan inte nå himlen eftersom Gud omintetgör hans ärofyllda planer.

Jag tror att en annan orsak till att Gud skingrar dessa människor och förvirrar deras språk är att de tillsammans försöker att skapa en himmel på jorden, fastän resan till himlen i själva verket är en individuell, inre resa.

Kanske är deras försök meningslösa eftersom deras hjärtan och sinnen inte är vända mot Gud. Därför gör Gud dem en tjänst när han skingrar dem och förvirrar deras språk. I deras situation kan de som individer då återigen vända sig inåt mot Gud.

För mig symboliserar tornet stolthet. Jag ser det som en symbolisk representation av vår tendens att visa upp oss för folk omkring oss. Vi hittar vägar, ibland på lömska sätt, att höja oss över och bortom våra medmänniskor så att vi kan uppfattas som storartade och mäktiga: ett falskt och dömt försök att nå himlen på jorden.

Kanske finns det mer visdom i att försöka nå himlen inifrån istället för genom önskningar som ger bränsle åt vår stolthet. Kanske kan vi nå himlen, inte genom att bygga upp vårt egenvärde genom att dyrka andra utan genom att göra upp med och göra oss av med begär och stolthet som kan hindra oss från att uppnå den inre stillheten där Gud kan tala och där vi kan höra honom.

Eric Bess är en representativ konstnär från USA.

Åsikter som uttrycks i artikeln är skribentens egna.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.