Bäste kulturmänniska och läsare,
begrepp som djävulen och ondskan har inte varit speciellt gångbara de senaste decennierna. Man talar hellre om behovet av fler fritidsgårdar och om klass- och kulturskillnader och om att vägen framåt är att öppna våra hjärtan lite till. Du är problemet! Hade du bara inte varit så defensiv, räddhågsen och fördomsfull hade vi levt i ett socialt paradis med snälla och leende medmänniskor i alla riktningar. Nå, en del av oss trodde nog aldrig på den förståelsen av människan och hennes livsvillkor, och tack och lov verkar allt fler ifrågasätta om en sådan utopisk ”humanism” verkligen gagnar mänskligheten i längden. Hur kunde det bli så fel, kan man fråga sig? Rolf Karlman – denne underbare skribent – skriver i sin Slutvinjett om – håll i er nu – n-ordet. Det vill säga om diverse turer kring det begreppet i Karlstad och Vasa under de senaste decennierna. Frågan som infinner sig är denna: Vem bestämmer över språket? Är det politikerna som ska göra det? Eller media, ska deras uppgift vara att berätta för var och en av oss hur vi får uttrycka oss? Om så, varför då? Föregår och överskrider inte språket alla tänkbara och otänkbara ideologier, (sär)intressen och maktanspråk? Psykologen Thomas Silfving skriver om en människas naturliga behov av att ibland ”laga sin värld”, och det handlar inte om att låta andra styra språkbruk och tänkande. Respekt. Ödmjukhet. Gränser. Eget ansvar, som i praktiken är detsamma som att veta och äga sitt eget värde – ur självaktning kommer allt som är gott. Somligt kan man helt enkelt inte kompromissa med, inte utan att sluta som en trasa eller ett spöke. En despotisk chef på jobbet, en partner som inte ser den andre som ett subjekt utan som ett objekt som ska uppfylla det ena eller det andra behovet – ja, vi kan stanna där, för listan på sätt att förgripa sig på sin omgivning är lång. I min sista Ledare – jag går på fem månaders pappaledighet nu – närmar jag mig denna sjuka och den tangeras på sätt och vis av Ida Fältander när hon berättar om en utställning på Kalmar slott om häxprocesserna i vår egen historia.
