Hur tar vi oss ur negativa tankemönster? Oförrätter och svek hänger kvar, rör om inom oss och gör oss till hämndlystna och mindre vackra människor. Psykologen Thomas Silfving hittar ett svar i den judiska mystiken.
Det är helt normalt med hatkänslor och liknande tillstånd och de är viktiga för återhämtningen i tider av kris. Känslor i sig själva är aldrig problemet – det är vad vi gör med dem som kan bli ett problem. Moderna teknologiska hjälpmedel har sina positiva sidor, men de har medfört att nya psykologiska osäkra fält öppnat sig. När som helst kan exempelvis någon hängas ut på nätet av såväl kända som okända som anser sig ha skäl att hämnas och varna andra för att ha med personen att göra. Hatet och hämnden får så att säga vingar genom att andra hakar på. Nätet kan på så vis även provocera fram ett beroende som upptar mycket tid och energi i vardagen, där hämnden ligger och lurpassar. Att vältra sig i sina hämndplaner tillsammans med andra som inte är sena att reagera blir ett sätt att vara och får konsekvenser som gör att negativa känslor varken kan kontrolleras eller bli stillade.
Att återhämta sig handlar ofta om att hitta tillbaka till känslan av kontroll över sitt liv och till en tillvaro som känns meningsfull. Man vill laga sin tilltygade värld. Få ihop sig själv igen. I detta kan det inte minst handla om att göra upp med sitt ”vi och de”tänkande – att reflektera över sin egen plats i tillvaron, bli medveten om sina djupaste rötter, och inte minst om vad det är att vara en medmänniska. Vad jag här funderar över är alltså om den som ruvar på och iscensätter hämndaktioner på olika sociala medier i själva verket ägnar sig åt ett självskadebeteende där såren konstant hålls öppna och inte får någon möjlighet till läkning. Demonerna får inte komma till ro. Och det som gått sönder kan då heller inte lagas. Försoning och avslut tycks avlägset. Om ens begärligt.
