Debatt: En ny världsorganisation med enbart demokratiska stater krävs

Politik

Förenta nationernas högkvarter på Manhattan i New York i USA. Endast 21 av 193 medlemsländer är att betrakta som fullgångna demokratier enligt Democracy Index. Foto: Spencer Platt/Getty Images


193 länder är medlemmar i Förenta nationerna. Av dessa är endast 21 länder att betrakta som fullgångna demokratier enligt Democracy Index, resten anses vara mer eller mindre auktoritära regimer. Detta har gett en – ur frihetlig synvinkel – dysfunktionell organisation. Ett nytt FN behövs menar författaren och ordföranden i Medborgarrättsrörelsen i Sverige, Leif V. Erixell.


Genom åren har tidningsrubrikerna kring FN:s brister varit legio. ”Corruption at the heart of the United Nations”, The Economist 2005 och 2008. ”FN skakat av flera pågående skandaler – korruption, nepotism och maktmissbruk”, OmVärlden 2019. ”Inside the UN review – a horrific tale of misogyny, rape and 10,000 deaths”, The Guardian 2022. ”UN agency hit with corruption allegations at climate projects”, Financial Times 2022. De medlemsländer som sitter och har suttit i rådet för mänskliga rättigheter inkluderar, förutom nu avpolleterade Ryssland, stater som Kina, Kuba, Förenade Arabemiraten och Qatar med flera. Detta är länder med ett föga imponerande cv när det kommer till demokrati och mänskliga rättigheter. Även om man nu röstat ut Ryssland ur nämnda råd så kvarstår faktum: rådet lämnar övrigt att önska vad gäller mänskliga rättigheter, och är symtomatiskt för hur hela FN:n korrumperats av sin stora kader av anti-demokratiska stater. I självaste säkerhetsrådet sitter som bekant en imperialistisk autokrati (Ryssland) och en totalitär diktatur (Kina) som upprepat blockerar alla resolutioner som inte ligger i deras anti-demokratiska intresse, nu senast gällande invasionen av Ukraina.

I självaste säkerhetsrådet sitter som bekant en imperialistisk autokrati (Ryssland) och en totalitär diktatur (Kina).

Vad vi i stället behöver är en ny världsorganisation där skurk- och diktaturstater får finna sig i att stå utanför. FN kan behållas som en av demokratierna kraftigt avfinansierad diskussionsklubb och ”förstuga” till den nya organisationen vars inträdeskrav är få men stränga: demokratiskt statsskick med maktdelning, en pluralistisk fri press, fria val med bevarad och skyddad valhemlighet samt från politikens klåfingrighet fria och självständiga domstolar. Minsta tveksamhet och man sätts på en observationslista för att senare få återinträda eller kastas ut efter viss karenstid.

Denna nya organisation skulle kunna kallas Demokratiernas Förenta Rättsstater (DFR). Den bildar inom sig en egen ekonomisk union med förmånliga eller inga tullar internt men med möjlighet för icke-medlemsländer att teckna ekonomiska hängavtal i utbyte mot säkrad avtalsrätt via fungerande och oberoende juridiska institutioner (inledningsvis gällande sådant som avtalsrätt med tillhörande patenträtt, immaterialrätt och liknande) för att skapa fickor av frihet och en påbörjad sund rättsutveckling i länderna utanför organisationen.

Detta är i linje med vad presidentkandidaten John McCain i 2008 års amerikanska presidentval hade som ett av sina vallöften när han ville inrätta en ”League of Democracies”.

Allt officiellt statsdirigerat utbyte vad gäller till exempel sport- och kulturevenemang med regimer utanför DFR ska minimeras inklusive OS och VM. OS ska aldrig läggas i diktaturstater som man nu skamligen gjort vid ett flertal tillfällen. Detta eftersom officiella arrangemang i en diktatur alltid främst syftar till att ge makten legitimitet och ofta för med sig fusk och oegentligheter. Detta skulle dessutom ge ökade incitament för de folk som dignar under oken att öka trycket (och ges allt upptänkligt stöd för detta av DFR) och kasta de auktoritära regimerna över ända och att reformera sina länder i frihetlig och demokratisk riktning. DFR-länderna ska vara den gyllene staden på höjden, till vilka alla utsatta folk skall sträva och inte nöja sig förrän de säkrat sitt nationella och demokratiska självbestämmande och en gång för alla förpassat sina förtryckare till den otyglade maktviljans museum.

Förr eller senare måste det rimligen hända. Nuvarande FN är och förblir ett misslyckande inskrivet i själva dess statuter. Organisationen ger oförtjänt respekt och acceptans till regimer som i stället borde sättas upp på en svart lista och avklädas alla möjligheter att lägga in veton mot försvaret av frihet och demokrati.

Att många politiker i väst fortfarande, genom sin brist på avståndstagande, signalerar att FN är en viktig organisation för frihet och rätt vittnar om att det är annat än värnandet om nämnda värden som driver synen på FN. Detta ”annat” är sannolikt egenintresse. På samma sätt som byråkratin i Bryssel ger stora karriärmöjligheter för politiker och diplomater inom EU ger FN-byråkratin samma sak. Man kritiserar inte gärna den hand som potentiellt kommer att föda en. Strömmen av före detta politiker och halvkändisar som erbjuds tjänster inom FN – och accepterar dem – är stor.

FN behöver ersättas av något bättre.

Leif V. Erixell - Författare och ordförande i Medborgarrättsrörelsen i Sverige