Debatt: Rätt tänkt blir fel verklighet

Tema: Energi

På mellanlagret Clab förvaras det använda kärnbränslet nere i bergrum i djupa vattenbassänger, där åtta meter vatten skyddar mot strålningen. Där lagras det i väntan på ett slutförvar som planeras i Forsmark i Östhammars kommun. Foto: Curt-Robert Lindqvist


Elbehovet för framtiden är vida känt, vi talar om att dubbla konsumtionen och därmed att dubblera produktionen på 20 år. Vind, sol, uppgradering av vattenkraften, mer kraftvärme, och vad händer med kärnkraften? Den kända förvaringsproblematiken för utbränt kärnbränsle – som tar 100 000 år att bryta ned – måste lösas. Det menar Mats Ekelund, industriell rådgivare.


Sveriges uppdelning i energiområden har skapat stora skillnader i elpris för både företag och privatpersoner. Elområde 1 och 2 är Norrland där energin finns och priserna är låga. Elområde 1 och 2 försörjs av egen vattenkraft.

Elområde 3 och 4 är Svealand och Götaland där priset kan vara mer än 100 gånger så högt som i Elområde 1 och 2, detta för att man snarare är hopkopplade med det kontinentala energisystemet i söder och inte vårt eget energirika system i norr. Södra halvan av Sverige har därmed de högre elpriserna som Europa har. Så har det blivit sedan kärnkraften reducerades.

Det tar minst 100 000 år att bryta ner avfallet från ett kärnkraftverk.

Att kunna koppla ihop sig med Europa var också en socialdemokratisk strategi när kärnkraften skulle fasas ut och skulle försäkra Sverige mot elunderskott. Det man inte hade räknat med var att det fanns en ”getingmidja” som vartefter skulle komma att hindra den flödande vattenkraften i norr att ersätta kärnkraften i söder.

Ansvarig för att bygga ut kraftnätet mellan regioner i Sverige är statliga Svenska kraftnät. En organisation vars tempo skulle kunna imponera, men som efter årtionden av byggande ännu kör på låga växlar. De ska nu bygga ihop norr med söder.

Frågan man med all rätt kan ställa sig är då: Blir det verkligen billigare i södra Sverige om vi kopplar ihop nord och syd? Kan det vara så att det i stället blir dyrare i norr?

Det finns nämligen inget skyddsnät eller naturlag som säger att de bolag som kan ta ut ett högre pris inte också gör det. Tesen är att efter att hela Sverige har kopplats ihop med hög kapacitet så blir också södra Sveriges höga elpriser hela Sveriges höga elpriser, i alla fall till dess att södra Sverige kan och får producera sin egen energi.

Det tar minst 100 000 år att bryta ner avfallet från ett kärnkraftverk, vilket är ett av skälen till att det finns motstånd mot kärnkraften.

Hur ska vi kunna överblicka säkerheten 50 gånger längre tid än sedan Jesus gick på jorden? Det andra huvudsakliga motståndet är att om en olycka är framme så blir det så dyrt att försäkringspremien äter upp all lönsamhet.

Små- och medelstora elkraftverk (SMR) är kärnkraftverk i miniformat där skadorna kan bli så begränsade att ekonomin orkar med en försäkring. Ännu finns det inga SMR i kommersiell drift, men när politikerna till höger talar kärnkraft menar de i regel SMR. Småskaligheten gör de små verken överblickbara och säkerheten anses med rätta vara mycket hög.

Med SMR skulle man kunna bygga ut kraftproduktionen i södra Sverige i stället för att bygga kapacitet att transitera kraft mellan norr och söder.

Men säkerheten under drifttiden löser inte förvaringsproblematiken – 100 000 år. Frågan man kan ställa sig är varför så lite görs för att hitta sätt att bryta ner utbränt kärnbränsle. Kunde man hitta metoder som oskadliggör det upparbetade uranet på kanske 100 år, ja då vore kanske säkerheten möjlig att överblicka och många SMR skulle kunna bli en bra lösning på både energiunderskott och prisutjämning.

Det ska bli mycket intressant att höra hur politikerna resonerar för att få igenom sin vilja – för eller emot kärnkraft, prisbildning och getingmidjan.

 Mats Ekelund Industriell rådgivare – övergången från fossilt till ickefossilt