Penelope i Homeros epos Odysséen hade bara varit gift med Odysseus i ett år innan han drog ut i krig. I tjugo år väntade hon på att få återse honom utan att ens veta om han levde. Friarna stod på rad, tills Odysseus en dag återvände.

Vad menas med att återvända, och vad innebär det att komma hem? Hemma är där vi hör hemma, där människorna och platserna är våra egna och där vi själva tillhör dem. Den tillhörigheten kommer bara till sin fulla rätt när vi själva har gjort det valet och när vi accepterar de begränsningar som följer då vi förpliktar oss till en människa och en plats. Sådan hängivenhet kräver ständiga val, bekräftanden och återvändanden.

I Homeros epos Odysséen utforskas både återvändandet och samhörigheten mer djupgående. Återvändandet – grekiskans ”nostos” – framstår som ett signalord och det centrala temat i eposet, menar Eva Brann i sin bok ”Homeric moments” (Homeriska ögonblick). Det finns dock olika typer av återvändande. Hon skriver: ”Det verkar som om hemkomst, att återvända, inte är så enkelt; även om du överlever ett hav och återintar ett palats så må du vara hemma men ändå inte närvarande – du kan återvända men ändå vara någon annan.” I Odysséen finns en djupare form av återvändande – den eviga återkomsten av sann trohet.