Högkänsliga drabbas inte per automatik av ångest och depression, men det kan finnas samband, säger den danska psykoterapeuten Ilse Sand. Hon tror att det bästa sättet att hantera ångest är att möta sina rädslor.
Det finns ingen forskning som bevisar ett direkt samband mellan högkänslighet och ångest. Ilse Sand, som specialiserat sig på högkänslighet, tror dock att vissa aspekter av karaktärsdraget kan ha en direkt koppling till ångest och depression.
– Vi har mycket fin föreställningsförmåga. Vi får de mest geniala idéer, men vi kan också föreställa oss vad som kan gå galet. Det ger oss mer bekymmer, säger Sand, som själv är högkänslig.
Talangen för att skapa inre bilder och föreställa sig gott och ont kan leda till stark rädsla, menar hon.
Som exempel får en del högkänsliga ångest av att köra bil, och väljer således att inte ta körkort på grund av den skrämmande tanken på att ge sig ut i trafiken. Andra får ångest av att tala inför andra, då de har väldigt svårt att hantera kritik.
Ett bekymmer som följer på svårigheterna att ta kritik, och hantera att andra människor blir arga på en, är att man börjar kritisera sig själv väldigt hårt, säger Sand.
Man prövar vad andra kan tänka om en, eller prövar att tänka negativt om sig själv för att undvika att andra gör det. Negativa tankar om sig själv leder lätt till depression.
Om sådana rädslor börjar begränsa ens liv kan det vara läge att söka hjälp. Men det finns också sätt att hantera ångest på själv.
Att undvika att bli överväldigad ger en bra grund att stå på. Är man överväldigad mister man kontakten med sin kropp, vilket gör det svårt att navigera.
– Många märker i kroppen vad de ska göra och vilka beslut de ska ta, säger Sand.
Kroppskontakt och massage kan vara bra mot ångest, just för att hitta tillbaka till kontakten med sin kropp.
Värsta tänkbara scenario
Sand rekommenderar också att man möter sina rädslor istället för att fly från dem. Rädsla får oss ofta att snabbt rikta tankarna åt ett annat håll. Då stannar katastroftankar kvar långt bak i medvetandet, för att plötsligt dyka upp igen. Det är större chans att tanken avdramatiseras och lättar ifall man tänker den ända till slutet.
– Det är bra att genast när tanken uppstår tänka sig in i det värsta tänkbara scenariot. Man kan vara tillsammans med en annan person, så att man inte är ensam ifall det är alltför överväldigande, säger Sand.
Sand brukar ställa fyra frågor när hon hjälper en person att undersöka en katastroftanke:
– I din värsta tänkbara fantasi, hur galet kan det gå?
– Hur länge kommer det att vara så?
– Vad gör du då?
– Om det värsta sker, kan du se några möjligheter för att det också ska komma något gott ut av det?
Har man att göra med ett högkänsligt barn är det viktigt att vara uppmärksam på barnets signaler, säger hon. Det kan ibland vara svårt att skilja på ifall barnets tankar beror på att det är högkänsligt, eller om det rör sig om ångest som behöver behandling.
– Det är bra att skaffa sig mycket kunskap om högkänslighet, så att man inte tror att problemen är större än vad de faktiskt är, säger Ilse Sand.
Stora skuggor simmar in mot stranden – men vad är det för underliga varelser?
Slav under kommunismen
