Sveriges valsystem har brister. Uppstickarpartier får bekosta sina egna valsedlar, vilket gör det svårt att nå riksdagen. Risken finns för kollektiv disciplin och klanröstning som organiseras genom släkt eller religiös lojalitet. Partierna har större makt än väljarna. I länder som Finland och Polen med personvalssystem ökar engagemanget eftersom valet av kandidater är konkurrensutsatt.
Graden av demokrati i ett land borde avspeglas i valsystemet och ingå i demokratikriterierna. Sveriges valsystem har brister. Tillgången på valsedlar är ojämn för partierna; uppstickarpartier får bekosta sina egna valsedlar, vilket minskar möjligheten att nå riksdagen. Risken finns för kollektiv disciplin och klanröstning baserad på släktskap eller religiös lojalitet. Ett valsystem bedöms vara fullt demokratiskt om rösträtten är allmän och likvärdig, samt att partier eller partigrupperingar fritt tillåts ställa upp i valet. När det gäller själva genomförandet av valet så finns det emellertid frågetecken när det gäller de svenska valen. Då själva förfarandet inte ingår i demokratikriterierna tillmäts detta heller inte någon egentlig betydelse. Internationella valobservatörer har påpekat att tillgången på valsedlar för de olika partierna är ojämn, och saknas i vissa fall, eller finns på undanskymda platser. Att valen sker med förtryckta listor som är tillgängliga före valen och fritt kan distribueras till olika mottagare, särskilt till kollektiva samfund som äldreboenden, lokala sammanslutningar och föreningar, känns tvivelaktigt i dagens värld, i synnerhet som endast Sverige av flertalet demokratiska länder har denna procedur. Det är nämligen inte så att samtliga partier sänder ut sina valsedlar till nämnda inrättningar, så väljare som får dem kan inte på förhand bekanta sig med alla de olika partierna. Inte heller krävs läskunnighet eller kunskap i svenska för att medta en tidigare erhållen valsedel till valurnan – intyg om medborgarskap räcker. Ur demokratisk synpunkt är detta högst betänkligt med tanke på att redan registrering inför val i de tidiga amerikanska valen krävt läskunnighet eller åtminstone egen underskrift. För deltagande i kommunala eller regionala val krävs inte ens medborgarskap i Sverige.
Uppskattningsvis trycks cirka 700 miljoner förtryckta valsedlar för åtta miljoner röstberättigade, där endast en bråkdel används. En fullständig uppsättning valsedlar i tillräckligt antal måste finnas tillgängligt under förhandsröstning och under valdagarna i alla vallokaler, sålunda i ett stort antal. En annan inskränkning av demokratin, och en uppenbar anomali, är att nya eller så kallade uppstickarpartier får bekosta tryckning och distribution av sina valsedlar själva. Om man betänker att både Miljöpartiet och Sverigedemokraterna en gång var sådana nya partier, och att det även i årets val finns flera utmanare såsom AFS och Nyans, framstår detta som ett allvarligt hinder för partiförnyelse – oavsett förväntat eller faktiskt stöd för dessa partier eller grupperingar. Listval med öppna partilistor vore en angelägen reform. Valmyndigheten har föreslagit en gemensam, neutral valsedel som en första reform, men Tidöpartierna har inte gått vidare med detta inför valet 2026.
